Under mer än 2 veckors tid har Båstadtennis Corem open gått av stapeln. Hela 20 spelare från PTBK har medverkat och spelat många matcher.
Vi tränare som har varit på plats från första till sista dagen summerar att det har varit en bra tävling från PTBK sida och att det har vart många fina prestationer!!
Fina pallplatser har vi fått med också!
FS14B 1:a Tuva Taari
FD12 1:a Tuva Taari
FD12 2:a Mimmie Büchler
PD14 Semifinalist Wilmer Håkansson
FS16A Semifinalist Nellie Taraba Wallberg
Grattis till er och otroligt bra jobbat samtliga spelare!!
I lördags var det full fart i PTBK när klubben firade sitt 40-årsjubileum med familjer och barn. Det var diverse tävlingar i badminton och tennis, hoppborg, grill där alla barn blev bjudna på korv med bröd, rea i shopen och dessutom väldigt fint väder.
I oktober fortsätter PTBK sitt 40-årsfirande med en kvällsfest med musikband och trerättersmiddag.
Tino Kirst var först friidrottare och mer specifikt medeldistanslöpare när han var barn. Han växte upp i Tyskland under forna DDR i ett system som var väldigt annorlunda mot dagens han arbetar i idag.
Fram till Tino var 13 år höll han på med friidrott, sedan blev det handboll och därefter tennis. Hans intresse för idrott i allmänhet var stort och hjärtat klappade lite extra för fysträning. Så han tog beslutet att studera till idrottslärare efter att muren fallit och började samtidigt jobba som tennistränare. Då var han runt 22 år. Tino började på en renodlad tennisakademi, Niki Pilic Tennis Academy i München. Under åren på akademin tränade han bland annat Novak Djokovic och Ernests Gulbis där under perioder. Tino arbetade mestadels med fysträningen på akademin.
– Novak var där mellan 13-15 års ålder, berättar Tino. Man kan aldrig säga att någon garanterat ska bli bra, men han var väldigt fokuserad på träningarna och målmedveten. Men att han skulle få en sådan karriär som han fått, det var otänkbart. Självklart är jag lite stolt över att jag fick vara en liten pusselbit på vägen till den ofattbara karriär han sedan fått.
Det blev TRE år på Niki Pilic Academy. Pilic var känd och ett jättestort namn i Tyskland, men ekonomin var inte hans starka sida så akademin gick i konkurs två gånger om.
– Då var jag sugen på en förändring, så jag jobbade både som tennistränare och som egenföretagare med ”outdoor fitness” i elva år i München och förespråkade funktionell träning. Det gick bra, vi hade som bäst 15 tränare i vårt team, men jag hade samtidigt ett sug efter att testa på att leva och bo i Norden för den lite kyligare temperaturen passar mig bra. Dessutom ville jag göra något nytt, lära mig ett nytt språk och lära känna nya mentaliteter.
I Sverige har Tino levt sedan 2015 även om han under ett antal år arbetade på andra sidan gränsen, i Norge. Beslutet att flytta till Sverige är han nöjd med.
– Jag är väldigt nöjd med beslutet, men självklart finns det saker i Sverige som jag har lite svårt för, så som ”jantelagen”, att folk generellt är väldigt rädda för kritik och att personer är lite distanserade till varandra socialt.
Hur hittade du till Påvelunds TBK?
– Jag var faktiskt först inne på handbollsklubben mitt emot och frågade om de sökte tränare, men sedan fick jag kontakt med Pontus och pratade även med Jonas och fick en känsla för att vi hade samma idéer, målsättningar och träningsfilosofi. Vi kom snabbt överens allihop och jag tycker vi har jobbat efter samma röda tråd sedan dess, vilket är i 2,5 år nu.
I Påvelund har Tino ansvar för tävlingsspelarna och fysträningen och trivs utmärkt med det.
– Jag började ju tidigt med friidrott och passionen för sport har kvarstått sen dess. Nu har jag lång erfarenhet av tennis, men är i framtiden öppen för annat också. Jag är 52 år nu och vet inte hur länge kroppen jobbar. Kanske det vore kul att testa något annat också. Att jobba med huskies (en speciell hundras) har till exempel alltid lockat mig.
Vilken är Påvelunds största styrka som klubb?
– Tränarteamet och att vi sinsemellan kan diskutera allt. Vi sätter alla utvecklingen först oavsett nivå, är öppna för förslag och kan diskutera allt utan att någon blir arg eller tar det personligt.
Bästa minne från tiden i Påvelund: Elitserien var fantastisk i fjol. Otroligt engagemang från alla inblandade – inte bara från spelarna på banorna.
Förebild: Det finns såklart idoler, men förebilder…jag fick träna och samarbeta med några rullstolsburna och det var häftigt och imponerande att se och höra hur de hanterar livet. Det ger ett perspektiv på vilka små problem man själv har.
Film eller bok jag hämtat inspiration ifrån: De två senaste böckerna jag köpt är ”Större än mig” av Aksel Lund Svindal och ”Livet gav mig en andra chans” av Aron Anderson. Jag hoppas vara klar med de böckerna inom fem år. Jag har lite svårt att läsa utan att somna…
Fritidsintressen: Musik är ett jättestort intresse. Jag har tusentals musikfiler jag redigerar och håller på med. Jag börjar och avslutar varje dag med musik. Som ungdom jobbade jag på lite fester och så som DJ. Fotografi är också ett intresse jag har och fotar gärna ute i naturen.
Martin Stigh var som 18-åring rankad sexa i Sverige och stod i valet och kvalet om han skulle satsa som proffs eller flytta till USA för att spela collegetennis och samtidigt få en utbildning. Valet föll på USA och flytten gick till Northwestern University i Chicago. Där utbildade Martin sig till journalist under tiden som han fortsatte spela tennis.
– Jag hade en del knäproblem under min tid i USA, säger Martin. Det var lite synd, för jag hade svårt att träna regelbundet. Spelare som Simon Aspelin och Johan Landsberg åkte över till USA samtidigt som mig och vi var ganska jämna i singel när vi var 18 år, men jag hade faktiskt lite större meriter i dubbel än dem vid den tiden och de båda fick senare fina proffskarriärer i just dubbel.
Martin använde istället sin utbildning till att börja jobba som journalist efter avslutade studier Det gjorde han under några år före han började som regionansvarig på Göteborgs Tennisförbund – först på halvtid och senare på heltid. 2016 bytte han arbetsplats till Påvelund i rollen som klubbchef.
Vad har du haft för nytta av dina tidigare yrken som journalist och på regionen nu när du är i Påvelund?
– Att ha den journalistiska bakgrunden känner jag är nyttigt i mycket. Att kunna skriva, kommunicera och informera. Även om det är ett mail jag ska skriva till enskilda personer så är det bra att kunna göra det snabbt och enkelt.
Under mina år på regionen fick jag en förståelse för hur klubbar fungerar med styrelse, chefstränare, sportchefer med mera. Det gjorde det lite lättare när jag började i Påvelund. Hade jag kommit hit rakt ifrån företagslivet hade det nog varit svårare, jag tror det är en fördel att vara insatt i hur föreningslivet fungerar.
I början när Martin tillträdde var det mycket fokus på ekonomin som var svag i klubben då. Det blev fler frågor kring ekonomi än Martin trodde det skulle vara, men de senaste 2-3 åren har ekonomin istället varit god vilket gjort de frågorna färre.
– Det var även mycket personalfrågor i början då rollerna för klubbens anställda var lite luddiga. Sen har det varit en del anläggningsfrågor. På grund av ekonomin var anläggningen eftersatt under mina första år, det regnade till exempel in på håll och kanter. Men de senaste åren har det varit mer fokus på det sportsliga även om det varit, och fortsatt är, viktigt att det är Gabriel Ulldahl och Pontus Larsson som är tränarnas chefer och som också har bättre koll på klubbens spelare än vad jag har.
Närmaste åren hoppas Martin att en utbyggnad av anläggningen ska komma igång, då det finns ett stort behov av det. Kön är lång med folk som vill både börja spela och med de som vill spela mer.
En av höjdpunkterna från de första snart sju åren i klubben har varit att klubbens representationslag varit uppe i Elitserien, både inom badminton och tennis. Martin säger att när han började var känslan att Påvelund var lite mer av en breddklubb medan nu känns det mer som en tävlingsklubb samtidigt som man har kvar bredden och dam- respektive herrsektioner, vilket han anser är viktigt.
– Det är viktigt att alla delar finns, inte minst för att det blir lättare att engagera folk ideellt då.
Något mer du är nöjd med från din tid hittills som klubbchef?
– Jag är nöjd med att vi har ordning och reda på ekonomin, att anläggningen har renoverats upp och från mina medarbetarsamtal samt efter att ha läst intervjuerna du gjort hittills känns det som att personalen trivs på jobbet och tillsammans. Alla behöver inte vara lika, det är ibland bra att vi har olika styrka och personligheter, men samarbetet känns som det fungerar bra sinsemellan.
Före du började i PTBK hade du onekligen mycket tenniskunskap men kanske inte lika mycket erfarenhet från badminton. Hur har det varit att sätta sig in i den sporten?
– I tennis kan jag ställa mig som tränare på banan, det kan jag inte i badminton, men det är inte min uppgift heller. Sen tycker jag att jag har lärt mig badmintonförbundet och hur klubbar fungerar, det är ganska likt tennisen. Men Gabriel är ansvarig för badmintondelen och vi bollar kanske inte så mycket tankar om forehand och backhand utan mer ifall han har idéer han vill genomföra och hur vi kan sätta de i verket.
Vad har du för mål och ambitioner med klubben framöver?
– Det är såklart en utbyggnad av hallen. Sportsligt vill vi fortsätta ha starka representationslag där ett av målen är att någon del i klubben inom kort ska vinna ett SM-guld.
Fritidsintressen: Spela tennis själv. Sen handlar såklart mycket om barnens aktiviteter. Genom åren har jag varit med dem mycket på träningar som ideell fotbollsledare och sett på matcher, det är alltid kul.
Förebilder: Michael Jordan och Roger Federer. Jordan var otroligt stor när jag var i Chicago på 1990-talet. Såg honom tyvärr aldrig live men var på 2-3 Bulls-matcher när han hade uppehåll och spelade baseboll. Federer för hans spelstil.
På vilket sätt har du utvecklat ditt ledarskap de senaste åren: Jag vet inte om det går in under ledarskap, men jag försöker sätta lite mer deadlines och har försökt bli tydligare med när saker ska vara klara.
En film eller bok du hämtat inspiration ifrån: ”The last dance” om Jordan på Netflix var kul. Vet inte om den går in under ”inspiration”, men den var bra i alla fall då jag kände igen mycket från min tid i Chicago.
Påvelunds största styrka: Det enkla svaret är nog att vi är två föreningar i en, med både tennis och badminton under samma tak. Plus en bra personalstab, styrelse och många trevliga medlemmar.
Bästa minne från åren i PTBK: Hade du frågat mig i slutet av året hoppas jag att jag hade kunnat säga vårt 40-årsfirande. Nu får det bli när vi fick upp alla våra tre representationslag till Elitserien.
PTBK:s Måns Dahlberg och Max Dahlin nådde stora framgångar förra veckan fast på två olika platser i världen och i två olika sammanhang. Måns var med när hans lag University of Virginia vann Nationals i NCAA division 1 inom collegetennisen och Max tog sina första ATP-poäng i Kalmars Future.
Båda spelarna blev porträtterade i fina artiklar av tennis.se.
http://ptbk.se/wp-content/uploads/2015/10/ptbk_small_logo.png00Martin Stighhttp://ptbk.se/wp-content/uploads/2015/10/ptbk_small_logo.pngMartin Stigh2023-05-23 11:14:332023-05-23 11:15:01Stora framgångar för Måns och Max
http://ptbk.se/wp-content/uploads/2015/10/ptbk_small_logo.png00Martin Stighhttp://ptbk.se/wp-content/uploads/2015/10/ptbk_small_logo.pngMartin Stigh2023-05-17 11:30:362023-05-17 11:30:40Välkomna till Påvelunds Sommarspel i tennis 30 juni-2 juli
http://ptbk.se/wp-content/uploads/2015/10/ptbk_small_logo.png00Martin Stighhttp://ptbk.se/wp-content/uploads/2015/10/ptbk_small_logo.pngMartin Stigh2023-05-17 10:15:452023-05-17 10:21:24PTBK firar 40 år med stor familjedag 17 juni
Roll i PTBK: Ansvarig tränare tävlingstennis 13 år och äldre
Jakob Arvidsson-Ehn började spela tennis i Tibro när han var 6 år. Så det är inte bara Söderling av våra stora tenniskonstnärer som slog sina första slag i Tibro tennishall.
Jakob började spela med sin pappa Hans och spelade nästan uteslutande bara med honom fram till han var 10 år. Visst, han var med i gruppträningar också men konkurrensen var inte så hård så när han var 11 år spelade han redan med deras A-lag. Fram till Jakob var 13 år tillhörde han Tibro, sedan bytte han till Skövde TK. Vid två tillfällen i veckan hade han klubbträningar, resten bokade han och pappa Hans upp timmar och körde.
– Pappa la mycket timmar på mig och är den enda coachen jag fullt ut litat på, berättar Jakob.
Hans spelade själv tennis tills han var 18 år och jobbade några år i Skövde som tränare.
– Såklart vi hade våra duster, men han var alltid en trygghet för mig. I slutändan har jag alltid lyssnat på honom, för jag har alltid trott att han har kunnat och haft rätt. Jag har alltid tyckt tennis varit roligt och mitt mål var att bli bäst, så jag är väldigt tacksam att pappa låg på mig och också velat mycket.
När Jakob nådde gymnasieåldern ville han först börja på Riksidrottsgymnasiet i Båstad, men det blev i Lidköping istället. Han fick fyra bra år där han kunde tävla mycket och samtidigt blev självständig och växte som person genom flytten hemifrån.
– Drömmen om att bli proffs levde även efter studenten. Jag spelade heltid ett år och tog en ATP-poäng, men det blev i längden tufft ekonomiskt och jag förlorade många kvalmatcher och kände själv att det var mer på Vinter- och Sommartourerna jag kunde hävda mig.
För skojs skull sökte han ett tränarjobb i Bankeryd och fick det. Det blev ett år som tränare där och därefter en flytt till Påvelund där han nu varit i snart 1,5 år. Här är han ansvarig för de äldre tävlingsspelarna samt träningarna för A-laget på herrsidan.
– Självklart är Påvelund en mycket större klubb än vad Bankeryd var. I Bankeryd kände alla varandra och genom storleken skiljer det sig också i vad man prioriterar och hur man kan jobba med utveckling inom de olika områdena.
I tränarrollen trivs Jakob för det mesta bra, precis som han gör i PTBK som klubb.
– Såklart skulle vi vilja ha fler banor så vi kunnat minska kölistan och erbjuda fler timmar till en del spelare, men idag går det inte eftersom vi inte har tillgängligheten.
Under de åren som gått från att Jakob gått från att vara spelare till att bli tränare har han lärt sig mycket av de coacher han jobbat tillsammans med. Han säger att bara i Påvelund bland kollegorna finns flera olika typer av coachstilar. Han själv vill vara enkel, men hård.
– Man ska få ut sin fulla potential på en träning. Känna att man går därifrån och har lärt sig något och samtidigt ha gett allt.
Tror du att ditt ledarskap formats mycket av hur din far coachade dig?
– Ja, nästan allting är säkert format från pappa. Han var simpel i sina övningar, vi kunde stå i timmar och bara serva till exempel. Han la ut hink efter hink efter hink och vi bara servade. Och körde mycket hörn/hörn. Mycket enkla övningar och det har format mig i hur jag coachar idag. Jag tror jag går tillbaka mycket till min egen erfarenhet som spelare när jag ger råd och jag känner också att kemin och kommunikationen är som bäst med de spelarna som är något äldre och tävlar lite mer.
Vad är det roligaste med att vara tränare?
– När man ser att en spelare utvecklats. Om man jobbat med exempelvis serven en längre tid och man sen ser på tävlingar att hen lyckas med den, då blir man stolt och väldigt glad för spelarens skull. Det är det roligaste med att vara tränare!
Och om du inte var tränare…?
– Då hade jag utbildat mig till fastighetsmäklare, det verkar vara ett intressant jobb. Inte omöjligt att det kan bli det i framtiden…
Fritidsintressen: Resa. Har bokat Budapest i maj. Jag älskar att resa och se nya städer och kulturer!
Förebilder: Bill Gates. Han var lite av en udda och utsatt person i låg- och högstadiet och blev senare världens rikaste man. Att göra den resan, det är rätt bra gjort.
Film eller bok du blivit inspirerad av: Zlatan-boken. Samma där, att komma från typ ingenting till att bli en av de bästa i världen…!
Påvelunds största styrka: Sammanhållningen. Tycker att det är en fin sammanhållning från alla håll och kanter och man tar väl hand om varandra. Blir en väldigt familjär stämning i klubben.
Bästa minne från tiden i Påvelund: Hela Elitseriesvepet är fina minnen. Elitserien var väldigt rolig. Jag fick spela två dubbelmatcher vilket var otroligt kul. Det hade varit extra roligt att ha fått spela även på hemmaplan. Synd att vi inte kunde knipa slutspelsplatsen.
Vill du rekommendera någonting: Var tacksam för alla tips du får från människor som bryr sig om dig. Som verkligen bryr sig om dig.
I tennisens utomhusserie har PTBK med tre lag – två herrlag och ett damlag. A-lagen ligger båda i division 1 medan herrarnas B-lag ligger i division 2. Herrarnas A_lag inledde serien idag (lördag) med seger borta mot Elfsborg med 3-1. Spelande lagledaren och tränaren Jakob Arvidsson-Ehn vann både sin singel och dubbeln med Wilmer Dahl. Wilmer förlorade sin tredjesingel medan Filip Robles vann sin andrasingel. Imorgon kl 10 väntar hemmapremiär mot Kungsbacka för herrarnas A-lag.
Damernas A-lag inleder sin division 1-serie söndag 21 maj hemma mot Vetlanda. Herrarnas B-lag inleder sin division 2-serie nästa söndag hemma mot Pixbo.
Roll i PTBK: Ansvarig tränare tennisskolan 11 år och äldre
Kristofer Dahlgren kommer från en tennisfamilj där både pappa och storebror spelade. Brorsans klubb var Ullevi TK vilket gjorde det naturligt för Kristofer att även han börja där.
Efter sin introducering till tennis på Ullevi blev det Gothia Tennis för Kristofer.
– Jag har alltid gillat tennisen. Det är roligt att övriga familjen också gjort det så vi kunnat spela tillsammans.
Som den idrottstok Kristofer både var, och senare fortsatt vara, så testade han såklart även andra sporter tidigt. Bland annat spelade han fotboll och innebandy, varav det sistnämnda kombinerade han med tennisen under hela gymnasietiden.
– Jag tror det är bra att hålla på med många olika idrotter så länge det går. Såklart, för att bli riktigt bra i något så behöver du till slut prioritera någon av dem, men går jag till mig själv tror jag en av anledningarna till att jag aldrig tröttnade på vare sig tennis eller innebandy var att jag fortsatte utöva båda två så pass länge.
När Kristofer gått klart gymnasiet började han jobba som tränare på Gothia Tennis. Han gjorde det några år före hand började studera på Chalmers, men fortsatte som tränare även under tiden. Tränaryrket var dock så pass roligt att han valde det spåret fullt ut och har sedan 25 års ålder varit PTBK trogen.
I Påvelund har han mestadels av tiden arbetat med tennisskolan ihop med Jonas Bang. Kristofer och Jonas har funnit varandra ordentligt och trivs väldigt bra ihop vilket säkerligen är en av anledningarna till att båda blivit kvar i klubben så pass länge.
– Jag och Jonas har känt varandra ända sedan tiden på Gothia, så vi kan varandra utan och innan.
Tennisskolan har alltid varit grunden i klubben och Kristofer förklarar att han tycker den utvecklats åt det mer serösa hållet för varje år som gått. Spelarna idag får en bra grundutbildning och kan, om de vill, gå mer mot tävlingshållet med tiden även om de börjat i tennisskolan.
– Tävlingsbiten i PTBK har blivit större och nu syns våra spelare över hela Sverige och folk vet vilka vi är. Det har nog funnits ett behov i klubben av att utveckla den här biten, vilket är kul att vi lyckats göra.
Tennis har givit Kristofer en stor glädje i livet och att nu få lära ut det till andra ger honom stor tillfredsställelse. Som ledare tror han att han blivit mer pedagogisk med åldern och känner sig mer trygg i ledarskapet idag.
– Det kommer såklart med åldern och erfarenheten, men idag har jag lättare för att anpassa mig efter spelarens nivå och mognad än tidigare.
Att jobba med barn ser Kristofer som ett stort privilegium.
– Att bidra till att skapa ett intresse för tennisen hos barn och få vara med dem under deras resa under flera års tid är häftigt. Och vem vet, ibland får man gå på deras studenter och så småningom, som i vissa fall, även bli kollegor med några – det är fantastiskt roligt!
Bästa minne från åren i Påvelund: När vi bytte från matta till hardcourt och när vi fick två grusbanor.
Påvelunds största styrka: Att vi är ett sammansvetsat tränarteam men också att klubben är en trevlig miljö att vara på. Dessutom är det en styrka att vi har en klubbchef som inte står en massa på banan utan har tid att ta hand om saker runtomkring.
Givetvis finns det saker som kan bli bättre, så som fler banor, minitennisplaner för barnen och bättre ytor att hänga på för dem som vill stanna kvar i hallen en stund efter träningen.
Fritidsintressen: Läsa böcker, titta serier och ta promenader i Slottsskogen. Är dessutom väldigt sportintresserad och följer nästan all sport. Favoritlag? Arsenal!
En film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Boken ”Nybörjare – kraften och glädjen i att våga lära dig nya saker”, av Tom Vanderbilt. Den handlar om att man även som vuxen kan lära sig nya saker. Som barn gör man det hela tiden, varför inte fortsätta göra det bara för att man blivit vuxen? Jag själv har dels tagit en högskolekurs i Bitcoin och blockchain-teknik och nu går jag en kurs i ritteknik för att lära mig rita och skissa. Det är någonting jag är katastrofalt dålig på och inte jätteintresserad av egentligen, men det vore kul att lära sig det. Jag är genom jobbet van att lära ut grejer till andra men det är också kul att se hur lärarnas pedagogik inom andra områden ser ut och går till från den andra sidan nu.
Vad tror du på som du upplever att andra inte håller med om? Jag tror på vikten av spontanidrott. Barnen behöver göra grejer som inte är så uppstyrt hela tiden utan få använda fantasin.
Vad gör du om tio år? Jag tar en dag i taget.
Om du inte var tennistränare, vad hade du gjort då? Då hade jag nog fortsatt min bana inom det jag läste på Chalmers, till ingenjör.
