PTBK-TV är tillbaka och först ut i höstens avsnitt är badmintonansvariga Gabriel Ulldahl. Vi pratar om terminen som precis satt igång, intresset för att spela badminton, A-lagets målsättning att vinna guld i årets Elitserie och såklart lite om hur Gabriels danska språkkunskaper är.

Slutspelet för J-SM Race har precis avslutats i Båstad. Här får de spelare delta som kvalificerat sig genom att ta poäng i olika deltävlingar under säsongen som gått. Det är följaktligen Sveriges främsta juniorspelare som spelar slutspelet i Båstad.

PTBK representerades av 5 spelare: Anastasia Pettersson, Nellie Taraba Wallberg, Lukas Jonsson, Sebastian Wolfsberg och Lily Samuelsson. Bäst lyckades Nellie Taraba Wallberg som vann både singel och dubbel i 16-årsklassen!

Sebastian Wolfsberg knep också en fin bronsmedalj i PD 14!

PTBK:s coach Tino Kirst var på plats i Båstad och fick se flera välspelade matcher där PTBK:s spelare skaffade sig nyttig erfarenhet inför framtiden.

Bra jobbat samtliga!!

Personalpresentation: Magnus ”Wille” Wilhelmsson

Roll i PTBK: Service- och driftansvarig

Magnus, eller ”Wille” som han kallas i tennis- och badmintonhallen, växte upp på en bondgård belägen mellan Linköping och Norrköping. Skog, djur och natur var naturliga inslag i hans uppväxt. Wille var yngst i en syskonskara av fem och fastnade själv tidigt för idrotten. Han spelade mycket fotboll och basket vilket innebar en mycket bussåkande till och från träningar – tid som nyttjades till läxläsning.

Efter årskurs nio valde han att satsa mer på basket än fotboll och flyttade hemifrån till ett idrottsgymnasium i Huskvarna. Som högst nådde han landslaget på pojklagsnivå inom basketen.

Efter gymnasiet pluggade Wille en fyraårig teknisk utbildning, därefter följde militärutbildningen där han läste till reservofficer. Wille tränade ungdomslag inom idrotten tidigt och ledarskap har sedan dess intresserat honom. Han ser en tydlig förändring i hur man leder från sin tid i militären jämfört med idag.

– Ja verkligen! Jämför man 1989/90 med idag så kan man säga att det inte var så mycket delaktighet då – inte så mycket reflektion. Idag pratar man mycket om involverande ledarskap och kraften i att alla förstår vad man gör och varför och att man tillsammans strävar mot samma mål. Så det har förändrats mycket.

Efter militären sökte Wille in på lärarhögskolan, vilket var anledningen till att han hamnade i Göteborg 1993. I 4,5 år läste han till matte och NO-lärare…men arbetade sedan bara ett år med det innan han återvände till basketen, den här gången som tränare på halvtid och halvtid som specialpedagog. Alltihop via en tjänst på Fässbergsgymnasiet, en skola som idag inte längre finns kvar.

– Jag jobbade med barn och ungdomar som hade det lite stökigt och fick kombinerat det med basket, vilket var oerhört givande och lärorikt. Men tyvärr lades basketen ner av ekonomiska skäl efter 4-5 år. Då började jag istället på ICA. Jag har alltid varit intresserad av handel och har sedan 2006 haft en massa olika roller inom ICA.

Längst var Wille i en butik i Munkebäck i 13 år, bland annat som försäljnings-/affärschef. Sedan i höstas är han dock tillbaka inom idrotten igen, den här gången i Påvelunds TBK.

– Jag trivs jättebra här! Att göra lite småaffärer i receptionen är jämförbart med det jag gjort på ICA, men såklart i en mycket mindre mängd. Då köpte vi in 30 pall av något, nu handlar det kanske om att byta till en ny juicesort i vårt sortiment i receptionen.

Willes arbetsroll är som service- och driftansvarig för anläggningen. Han ska se till att saker som är trasiga byts ut, att banorna och det runtomkring ser bra ut och att allt runt receptionen flyter på. Bland annat.

– Medlemmarna som kommer hit ska vara stolta över att vara medlemmar i klubben. Där kan jag vara med och påverka deras känsla när de kommer in i hallen, men jag hoppas också kunna komma med inspel om vad vi kan göra mer för att stärka gemenskapen i klubben. Vi har i närtid haft en resa till Mallorca till exempel, sådana saker tror jag kan bidra positivt på flera sätt. Vi levererar ganska bra på högsta nivå, men det finns ett stort värde i att synas på alla nivåer.

Wille hoppas såklart som alla andra på en ombyggnad i framtiden med fler banor, men en sådan kan också kan innebära en uppfräschning av cafeterian och receptionen.

– Killarna och tjejerna som kommer hit behöver påfyllning av energi inför eller efter sin träning, så det behöver i längden finnas alternativ till det lilla kioskutbudet. Men, vi ska också ha respekt för att vi inte får in en stor mängd strökunder förutom de som är tennis- och badmintonspelare, så det är lite tufft eftersom vi vill att det vi säljer ska vara fräscht och hålla en hög kvalitet. Men vi får ta det steg för steg och gräva där vi står. Vi måste också vara medvetna om att priserna går upp samtidigt som vi ska ha respekt för att cafét i första hand är till för medlemmarna och ska vara en service, så jag tycker inte vi ska gå upp för mycket i pris heller.

Sin egen tennis då? Jodå, Wille började sin tenniskarriär sent i livet, men idag spelar han regelbundet varje vecka. 1-2 tennisträningar i veckan blir det plus ett padelpass.

– Racketsport tre gånger i veckan får ändå anses godkänt, eller?

Absolut Wille, det är det!

Fritidsintressen: Mycket handlar om barnen. Har en som spelar innebandy och en som spelar fotboll. Jag är inte med som tränare men hjälper till när det behövs. På somrarna är det gott att vara ute i skärgården. Även om jag är från oskusten älskar jag västkusten, haha. Sedan blir det mycket sport – älskar att titta på idrott i de flesta former.

Film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Böcker är jag jättedålig på. Film gillar jag, vi ser på film varje kväll hemma. Mycket feelgood-filmer blir det. Men, du ska få en person istället som jag träffat flera gånger som jag ser upp till och haft som lite mentor. En Göteborgsprofil, Christer Olsson. Han är bra på att föreläsa om hur man hanterar grupper, tar beslut och så vidare.

PTBK:s största styrka: En fantastisk sammanhållning bland de anställda, men en stor styrka är också de ideellt engagerade och hur de tar sig an olika uppgifter på allvar. Många kommer in helt ideellt och har gjort jättebra planer och förberedelser, som till exempel inför Elitseriesammandraget förra året – det visar på ett otroligt engagemang! Det är en styrka i klubben att alla är ödmjuka och lyssnar – det är okej att komma med idéer och förslag och det skapar en bra atmosfär.

Bästa minne från tiden i Påvelund: När jag jobbade på ICA märkte vi att de butikerna som gick bäst var de som vågade lite mer än att bara sälja mat, så vi sysslade mycket med event. Vi kunde åka upp till Skatås och köra lopp för barn och bjuda på korv, som egentligen bara kostade oss men som blev lyckade event och som det pratades om, vilket i slutändan var bra för affären. Jag gillade 40-årsjubiléet här i PTBK som vi började fira häromveckan. Även om jag tror vi kan ta i ännu mer så vågade vi satsa lite – det var folk och ungar och ballonger överallt! Jag blev också imponerad över hur badmintonen hanterade sina matcher på högsta nivån. Detsamma gällde Elitseriematcherna i tennisen – det var väldigt proffsiga engagemang som blivit goda minnen hos mig.

Av Linus Eriksson

I lördags var det full fart i PTBK när klubben firade sitt 40-årsjubileum med familjer och barn. Det var diverse tävlingar i badminton och tennis, hoppborg, grill där alla barn blev bjudna på korv med bröd, rea i shopen och dessutom väldigt fint väder.

I oktober fortsätter PTBK sitt 40-årsfirande med en kvällsfest med musikband och trerättersmiddag.

Se mer info om PTBK:s 40-årsfirande: https://ptbk.se/ptbk-firar-40-ar/

Tränarpresentation: Martin Stigh

Född: 1974

Roll i PTBK: Klubbchef

Martin Stigh var som 18-åring rankad sexa i Sverige och stod i valet och kvalet om han skulle satsa som proffs eller flytta till USA för att spela collegetennis och samtidigt få en utbildning. Valet föll på USA och flytten gick till Northwestern University i Chicago. Där utbildade Martin sig till journalist under tiden som han fortsatte spela tennis.

– Jag hade en del knäproblem under min tid i USA, säger Martin. Det var lite synd, för jag hade svårt att träna regelbundet. Spelare som Simon Aspelin och Johan Landsberg åkte över till USA samtidigt som mig och vi var ganska jämna i singel när vi var 18 år, men jag hade faktiskt lite större meriter i dubbel än dem vid den tiden och de båda fick senare fina proffskarriärer i just dubbel.

Martin använde istället sin utbildning till att börja jobba som journalist efter avslutade studier Det gjorde han under några år före han började som regionansvarig på Göteborgs Tennisförbund – först på halvtid och senare på heltid. 2016 bytte han arbetsplats till Påvelund i rollen som klubbchef.

Vad har du haft för nytta av dina tidigare yrken som journalist och på regionen nu när du är i Påvelund?

– Att ha den journalistiska bakgrunden känner jag är nyttigt i mycket. Att kunna skriva, kommunicera och informera. Även om det är ett mail jag ska skriva till enskilda personer så är det bra att kunna göra det snabbt och enkelt.

Under mina år på regionen fick jag en förståelse för hur klubbar fungerar med styrelse, chefstränare, sportchefer med mera. Det gjorde det lite lättare när jag började i Påvelund. Hade jag kommit hit rakt ifrån företagslivet hade det nog varit svårare, jag tror det är en fördel att vara insatt i hur föreningslivet fungerar.

I början när Martin tillträdde var det mycket fokus på ekonomin som var svag i klubben då. Det blev fler frågor kring ekonomi än Martin trodde det skulle vara, men de senaste 2-3 åren har ekonomin istället varit god vilket gjort de frågorna färre.

– Det var även mycket personalfrågor i början då rollerna för klubbens anställda var lite luddiga. Sen har det varit en del anläggningsfrågor. På grund av ekonomin var anläggningen eftersatt under mina första år, det regnade till exempel in på håll och kanter. Men de senaste åren har det varit mer fokus på det sportsliga även om det varit, och fortsatt är, viktigt att det är Gabriel Ulldahl och Pontus Larsson som är tränarnas chefer och som också har bättre koll på klubbens spelare än vad jag har.

Närmaste åren hoppas Martin att en utbyggnad av anläggningen ska komma igång, då det finns ett stort behov av det. Kön är lång med folk som vill både börja spela och med de som vill spela mer.

En av höjdpunkterna från de första snart sju åren i klubben har varit att klubbens representationslag varit uppe i Elitserien, både inom badminton och tennis. Martin säger att när han började var känslan att Påvelund var lite mer av en breddklubb medan nu känns det mer som en tävlingsklubb samtidigt som man har kvar bredden och dam- respektive herrsektioner, vilket han anser är viktigt.

– Det är viktigt att alla delar finns, inte minst för att det blir lättare att engagera folk ideellt då.

Något mer du är nöjd med från din tid hittills som klubbchef?

– Jag är nöjd med att vi har ordning och reda på ekonomin, att anläggningen har renoverats upp och från mina medarbetarsamtal samt efter att ha läst intervjuerna du gjort hittills känns det som att personalen trivs på jobbet och tillsammans. Alla behöver inte vara lika, det är ibland bra att vi har olika styrka och personligheter, men samarbetet känns som det fungerar bra sinsemellan.

Före du började i PTBK hade du onekligen mycket tenniskunskap men kanske inte lika mycket erfarenhet från badminton. Hur har det varit att sätta sig in i den sporten?

– I tennis kan jag ställa mig som tränare på banan, det kan jag inte i badminton, men det är inte min uppgift heller. Sen tycker jag att jag har lärt mig badmintonförbundet och hur klubbar fungerar, det är ganska likt tennisen. Men Gabriel är ansvarig för badmintondelen och vi bollar kanske inte så mycket tankar om forehand och backhand utan mer ifall han har idéer han vill genomföra och hur vi kan sätta de i verket.

Vad har du för mål och ambitioner med klubben framöver?

– Det är såklart en utbyggnad av hallen. Sportsligt vill vi fortsätta ha starka representationslag där ett av målen är att någon del i klubben inom kort ska vinna ett SM-guld.

Fritidsintressen: Spela tennis själv. Sen handlar såklart mycket om barnens aktiviteter.  Genom åren har jag varit med dem mycket på träningar som ideell fotbollsledare och sett på matcher, det är alltid kul.

Förebilder: Michael Jordan och Roger Federer. Jordan var otroligt stor när jag var i Chicago på 1990-talet. Såg honom tyvärr aldrig live men var på 2-3 Bulls-matcher när han hade uppehåll och spelade baseboll. Federer för hans spelstil.

På vilket sätt har du utvecklat ditt ledarskap de senaste åren: Jag vet inte om det går in under ledarskap, men jag försöker sätta lite mer deadlines och har försökt bli tydligare med när saker ska vara klara.

En film eller bok du hämtat inspiration ifrån: ”The last dance” om Jordan på Netflix var kul. Vet inte om den går in under ”inspiration”, men den var bra i alla fall då jag kände igen mycket från min tid i Chicago.

Påvelunds största styrka: Det enkla svaret är nog att vi är två föreningar i en, med både tennis och badminton under samma tak. Plus en bra personalstab, styrelse och många trevliga medlemmar.

Bästa minne från åren i PTBK: Hade du frågat mig i slutet av året hoppas jag att jag hade kunnat säga vårt 40-årsfirande. Nu får det bli när vi fick upp alla våra tre representationslag till Elitserien.  

Av Linus Eriksson