Personalpresentation: Magnus ”Wille” Wilhelmsson

Roll i PTBK: Service- och driftansvarig

Magnus, eller ”Wille” som han kallas i tennis- och badmintonhallen, växte upp på en bondgård belägen mellan Linköping och Norrköping. Skog, djur och natur var naturliga inslag i hans uppväxt. Wille var yngst i en syskonskara av fem och fastnade själv tidigt för idrotten. Han spelade mycket fotboll och basket vilket innebar en mycket bussåkande till och från träningar – tid som nyttjades till läxläsning.

Efter årskurs nio valde han att satsa mer på basket än fotboll och flyttade hemifrån till ett idrottsgymnasium i Huskvarna. Som högst nådde han landslaget på pojklagsnivå inom basketen.

Efter gymnasiet pluggade Wille en fyraårig teknisk utbildning, därefter följde militärutbildningen där han läste till reservofficer. Wille tränade ungdomslag inom idrotten tidigt och ledarskap har sedan dess intresserat honom. Han ser en tydlig förändring i hur man leder från sin tid i militären jämfört med idag.

– Ja verkligen! Jämför man 1989/90 med idag så kan man säga att det inte var så mycket delaktighet då – inte så mycket reflektion. Idag pratar man mycket om involverande ledarskap och kraften i att alla förstår vad man gör och varför och att man tillsammans strävar mot samma mål. Så det har förändrats mycket.

Efter militären sökte Wille in på lärarhögskolan, vilket var anledningen till att han hamnade i Göteborg 1993. I 4,5 år läste han till matte och NO-lärare…men arbetade sedan bara ett år med det innan han återvände till basketen, den här gången som tränare på halvtid och halvtid som specialpedagog. Alltihop via en tjänst på Fässbergsgymnasiet, en skola som idag inte längre finns kvar.

– Jag jobbade med barn och ungdomar som hade det lite stökigt och fick kombinerat det med basket, vilket var oerhört givande och lärorikt. Men tyvärr lades basketen ner av ekonomiska skäl efter 4-5 år. Då började jag istället på ICA. Jag har alltid varit intresserad av handel och har sedan 2006 haft en massa olika roller inom ICA.

Längst var Wille i en butik i Munkebäck i 13 år, bland annat som försäljnings-/affärschef. Sedan i höstas är han dock tillbaka inom idrotten igen, den här gången i Påvelunds TBK.

– Jag trivs jättebra här! Att göra lite småaffärer i receptionen är jämförbart med det jag gjort på ICA, men såklart i en mycket mindre mängd. Då köpte vi in 30 pall av något, nu handlar det kanske om att byta till en ny juicesort i vårt sortiment i receptionen.

Willes arbetsroll är som service- och driftansvarig för anläggningen. Han ska se till att saker som är trasiga byts ut, att banorna och det runtomkring ser bra ut och att allt runt receptionen flyter på. Bland annat.

– Medlemmarna som kommer hit ska vara stolta över att vara medlemmar i klubben. Där kan jag vara med och påverka deras känsla när de kommer in i hallen, men jag hoppas också kunna komma med inspel om vad vi kan göra mer för att stärka gemenskapen i klubben. Vi har i närtid haft en resa till Mallorca till exempel, sådana saker tror jag kan bidra positivt på flera sätt. Vi levererar ganska bra på högsta nivå, men det finns ett stort värde i att synas på alla nivåer.

Wille hoppas såklart som alla andra på en ombyggnad i framtiden med fler banor, men en sådan kan också kan innebära en uppfräschning av cafeterian och receptionen.

– Killarna och tjejerna som kommer hit behöver påfyllning av energi inför eller efter sin träning, så det behöver i längden finnas alternativ till det lilla kioskutbudet. Men, vi ska också ha respekt för att vi inte får in en stor mängd strökunder förutom de som är tennis- och badmintonspelare, så det är lite tufft eftersom vi vill att det vi säljer ska vara fräscht och hålla en hög kvalitet. Men vi får ta det steg för steg och gräva där vi står. Vi måste också vara medvetna om att priserna går upp samtidigt som vi ska ha respekt för att cafét i första hand är till för medlemmarna och ska vara en service, så jag tycker inte vi ska gå upp för mycket i pris heller.

Sin egen tennis då? Jodå, Wille började sin tenniskarriär sent i livet, men idag spelar han regelbundet varje vecka. 1-2 tennisträningar i veckan blir det plus ett padelpass.

– Racketsport tre gånger i veckan får ändå anses godkänt, eller?

Absolut Wille, det är det!

Fritidsintressen: Mycket handlar om barnen. Har en som spelar innebandy och en som spelar fotboll. Jag är inte med som tränare men hjälper till när det behövs. På somrarna är det gott att vara ute i skärgården. Även om jag är från oskusten älskar jag västkusten, haha. Sedan blir det mycket sport – älskar att titta på idrott i de flesta former.

Film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Böcker är jag jättedålig på. Film gillar jag, vi ser på film varje kväll hemma. Mycket feelgood-filmer blir det. Men, du ska få en person istället som jag träffat flera gånger som jag ser upp till och haft som lite mentor. En Göteborgsprofil, Christer Olsson. Han är bra på att föreläsa om hur man hanterar grupper, tar beslut och så vidare.

PTBK:s största styrka: En fantastisk sammanhållning bland de anställda, men en stor styrka är också de ideellt engagerade och hur de tar sig an olika uppgifter på allvar. Många kommer in helt ideellt och har gjort jättebra planer och förberedelser, som till exempel inför Elitseriesammandraget förra året – det visar på ett otroligt engagemang! Det är en styrka i klubben att alla är ödmjuka och lyssnar – det är okej att komma med idéer och förslag och det skapar en bra atmosfär.

Bästa minne från tiden i Påvelund: När jag jobbade på ICA märkte vi att de butikerna som gick bäst var de som vågade lite mer än att bara sälja mat, så vi sysslade mycket med event. Vi kunde åka upp till Skatås och köra lopp för barn och bjuda på korv, som egentligen bara kostade oss men som blev lyckade event och som det pratades om, vilket i slutändan var bra för affären. Jag gillade 40-årsjubiléet här i PTBK som vi började fira häromveckan. Även om jag tror vi kan ta i ännu mer så vågade vi satsa lite – det var folk och ungar och ballonger överallt! Jag blev också imponerad över hur badmintonen hanterade sina matcher på högsta nivån. Detsamma gällde Elitseriematcherna i tennisen – det var väldigt proffsiga engagemang som blivit goda minnen hos mig.

Av Linus Eriksson

I lördags var det full fart i PTBK när klubben firade sitt 40-årsjubileum med familjer och barn. Det var diverse tävlingar i badminton och tennis, hoppborg, grill där alla barn blev bjudna på korv med bröd, rea i shopen och dessutom väldigt fint väder.

I oktober fortsätter PTBK sitt 40-årsfirande med en kvällsfest med musikband och trerättersmiddag.

Se mer info om PTBK:s 40-årsfirande: https://ptbk.se/ptbk-firar-40-ar/

Tränarpresentation: Martin Stigh

Född: 1974

Roll i PTBK: Klubbchef

Martin Stigh var som 18-åring rankad sexa i Sverige och stod i valet och kvalet om han skulle satsa som proffs eller flytta till USA för att spela collegetennis och samtidigt få en utbildning. Valet föll på USA och flytten gick till Northwestern University i Chicago. Där utbildade Martin sig till journalist under tiden som han fortsatte spela tennis.

– Jag hade en del knäproblem under min tid i USA, säger Martin. Det var lite synd, för jag hade svårt att träna regelbundet. Spelare som Simon Aspelin och Johan Landsberg åkte över till USA samtidigt som mig och vi var ganska jämna i singel när vi var 18 år, men jag hade faktiskt lite större meriter i dubbel än dem vid den tiden och de båda fick senare fina proffskarriärer i just dubbel.

Martin använde istället sin utbildning till att börja jobba som journalist efter avslutade studier Det gjorde han under några år före han började som regionansvarig på Göteborgs Tennisförbund – först på halvtid och senare på heltid. 2016 bytte han arbetsplats till Påvelund i rollen som klubbchef.

Vad har du haft för nytta av dina tidigare yrken som journalist och på regionen nu när du är i Påvelund?

– Att ha den journalistiska bakgrunden känner jag är nyttigt i mycket. Att kunna skriva, kommunicera och informera. Även om det är ett mail jag ska skriva till enskilda personer så är det bra att kunna göra det snabbt och enkelt.

Under mina år på regionen fick jag en förståelse för hur klubbar fungerar med styrelse, chefstränare, sportchefer med mera. Det gjorde det lite lättare när jag började i Påvelund. Hade jag kommit hit rakt ifrån företagslivet hade det nog varit svårare, jag tror det är en fördel att vara insatt i hur föreningslivet fungerar.

I början när Martin tillträdde var det mycket fokus på ekonomin som var svag i klubben då. Det blev fler frågor kring ekonomi än Martin trodde det skulle vara, men de senaste 2-3 åren har ekonomin istället varit god vilket gjort de frågorna färre.

– Det var även mycket personalfrågor i början då rollerna för klubbens anställda var lite luddiga. Sen har det varit en del anläggningsfrågor. På grund av ekonomin var anläggningen eftersatt under mina första år, det regnade till exempel in på håll och kanter. Men de senaste åren har det varit mer fokus på det sportsliga även om det varit, och fortsatt är, viktigt att det är Gabriel Ulldahl och Pontus Larsson som är tränarnas chefer och som också har bättre koll på klubbens spelare än vad jag har.

Närmaste åren hoppas Martin att en utbyggnad av anläggningen ska komma igång, då det finns ett stort behov av det. Kön är lång med folk som vill både börja spela och med de som vill spela mer.

En av höjdpunkterna från de första snart sju åren i klubben har varit att klubbens representationslag varit uppe i Elitserien, både inom badminton och tennis. Martin säger att när han började var känslan att Påvelund var lite mer av en breddklubb medan nu känns det mer som en tävlingsklubb samtidigt som man har kvar bredden och dam- respektive herrsektioner, vilket han anser är viktigt.

– Det är viktigt att alla delar finns, inte minst för att det blir lättare att engagera folk ideellt då.

Något mer du är nöjd med från din tid hittills som klubbchef?

– Jag är nöjd med att vi har ordning och reda på ekonomin, att anläggningen har renoverats upp och från mina medarbetarsamtal samt efter att ha läst intervjuerna du gjort hittills känns det som att personalen trivs på jobbet och tillsammans. Alla behöver inte vara lika, det är ibland bra att vi har olika styrka och personligheter, men samarbetet känns som det fungerar bra sinsemellan.

Före du började i PTBK hade du onekligen mycket tenniskunskap men kanske inte lika mycket erfarenhet från badminton. Hur har det varit att sätta sig in i den sporten?

– I tennis kan jag ställa mig som tränare på banan, det kan jag inte i badminton, men det är inte min uppgift heller. Sen tycker jag att jag har lärt mig badmintonförbundet och hur klubbar fungerar, det är ganska likt tennisen. Men Gabriel är ansvarig för badmintondelen och vi bollar kanske inte så mycket tankar om forehand och backhand utan mer ifall han har idéer han vill genomföra och hur vi kan sätta de i verket.

Vad har du för mål och ambitioner med klubben framöver?

– Det är såklart en utbyggnad av hallen. Sportsligt vill vi fortsätta ha starka representationslag där ett av målen är att någon del i klubben inom kort ska vinna ett SM-guld.

Fritidsintressen: Spela tennis själv. Sen handlar såklart mycket om barnens aktiviteter.  Genom åren har jag varit med dem mycket på träningar som ideell fotbollsledare och sett på matcher, det är alltid kul.

Förebilder: Michael Jordan och Roger Federer. Jordan var otroligt stor när jag var i Chicago på 1990-talet. Såg honom tyvärr aldrig live men var på 2-3 Bulls-matcher när han hade uppehåll och spelade baseboll. Federer för hans spelstil.

På vilket sätt har du utvecklat ditt ledarskap de senaste åren: Jag vet inte om det går in under ledarskap, men jag försöker sätta lite mer deadlines och har försökt bli tydligare med när saker ska vara klara.

En film eller bok du hämtat inspiration ifrån: ”The last dance” om Jordan på Netflix var kul. Vet inte om den går in under ”inspiration”, men den var bra i alla fall då jag kände igen mycket från min tid i Chicago.

Påvelunds största styrka: Det enkla svaret är nog att vi är två föreningar i en, med både tennis och badminton under samma tak. Plus en bra personalstab, styrelse och många trevliga medlemmar.

Bästa minne från åren i PTBK: Hade du frågat mig i slutet av året hoppas jag att jag hade kunnat säga vårt 40-årsfirande. Nu får det bli när vi fick upp alla våra tre representationslag till Elitserien.  

Av Linus Eriksson

PTBK arrangerar Påvelunds Sommarspel för 13 år och yngre. Välkomna med anmälan.

Se info på https://svtf.tournamentsoftware.com/tournament/CCEE85E4-0B8D-45C6-A526-7D207439B910

Tränarpresentation: Jakob Arvidsson-Ehn

Född: 1998

Roll i PTBK: Ansvarig tränare tävlingstennis 13 år och äldre

Jakob Arvidsson-Ehn började spela tennis i Tibro när han var 6 år. Så det är inte bara Söderling av våra stora tenniskonstnärer som slog sina första slag i Tibro tennishall.

Jakob började spela med sin pappa Hans och spelade nästan uteslutande bara med honom fram till han var 10 år. Visst, han var med i gruppträningar också men konkurrensen var inte så hård så när han var 11 år spelade han redan med deras A-lag. Fram till Jakob var 13 år tillhörde han Tibro, sedan bytte han till Skövde TK. Vid två tillfällen i veckan hade han klubbträningar, resten bokade han och pappa Hans upp timmar och körde.

– Pappa la mycket timmar på mig och är den enda coachen jag fullt ut litat på, berättar Jakob.

Hans spelade själv tennis tills han var 18 år och jobbade några år i Skövde som tränare.

– Såklart vi hade våra duster, men han var alltid en trygghet för mig. I slutändan har jag alltid lyssnat på honom, för jag har alltid trott att han har kunnat och haft rätt. Jag har alltid tyckt tennis varit roligt och mitt mål var att bli bäst, så jag är väldigt tacksam att pappa låg på mig och också velat mycket.

När Jakob nådde gymnasieåldern ville han först börja på Riksidrottsgymnasiet i Båstad, men det blev i Lidköping istället. Han fick fyra bra år där han kunde tävla mycket och samtidigt blev självständig och växte som person genom flytten hemifrån.

– Drömmen om att bli proffs levde även efter studenten. Jag spelade heltid ett år och tog en ATP-poäng, men det blev i längden tufft ekonomiskt och jag förlorade många kvalmatcher och kände själv att det var mer på Vinter- och Sommartourerna jag kunde hävda mig.

För skojs skull sökte han ett tränarjobb i Bankeryd och fick det. Det blev ett år som tränare där och därefter en flytt till Påvelund där han nu varit i snart 1,5 år. Här är han ansvarig för de äldre tävlingsspelarna samt träningarna för A-laget på herrsidan.

– Självklart är Påvelund en mycket större klubb än vad Bankeryd var. I Bankeryd kände alla varandra och genom storleken skiljer det sig också i vad man prioriterar och hur man kan jobba med utveckling inom de olika områdena.

I tränarrollen trivs Jakob för det mesta bra, precis som han gör i PTBK som klubb.

– Såklart skulle vi vilja ha fler banor så vi kunnat minska kölistan och erbjuda fler timmar till en del spelare, men idag går det inte eftersom vi inte har tillgängligheten.

Under de åren som gått från att Jakob gått från att vara spelare till att bli tränare har han lärt sig mycket av de coacher han jobbat tillsammans med. Han säger att bara i Påvelund bland kollegorna finns flera olika typer av coachstilar. Han själv vill vara enkel, men hård.

– Man ska få ut sin fulla potential på en träning. Känna att man går därifrån och har lärt sig något och samtidigt ha gett allt.

Tror du att ditt ledarskap formats mycket av hur din far coachade dig?

– Ja, nästan allting är säkert format från pappa. Han var simpel i sina övningar, vi kunde stå i timmar och bara serva till exempel. Han la ut hink efter hink efter hink och vi bara servade. Och körde mycket hörn/hörn. Mycket enkla övningar och det har format mig i hur jag coachar idag. Jag tror jag går tillbaka mycket till min egen erfarenhet som spelare när jag ger råd och jag känner också att kemin och kommunikationen är som bäst med de spelarna som är något äldre och tävlar lite mer.

Vad är det roligaste med att vara tränare?

– När man ser att en spelare utvecklats. Om man jobbat med exempelvis serven en längre tid och man sen ser på tävlingar att hen lyckas med den, då blir man stolt och väldigt glad för spelarens skull. Det är det roligaste med att vara tränare!

Och om du inte var tränare…?

– Då hade jag utbildat mig till fastighetsmäklare, det verkar vara ett intressant jobb. Inte omöjligt att det kan bli det i framtiden…

Fritidsintressen: Resa. Har bokat Budapest i maj. Jag älskar att resa och se nya städer och kulturer!

Förebilder: Bill Gates. Han var lite av en udda och utsatt person i låg- och högstadiet och blev senare världens rikaste man. Att göra den resan, det är rätt bra gjort.

Film eller bok du blivit inspirerad av: Zlatan-boken. Samma där, att komma från typ ingenting till att bli en av de bästa i världen…!

Påvelunds största styrka: Sammanhållningen. Tycker att det är en fin sammanhållning från alla håll och kanter och man tar väl hand om varandra. Blir en väldigt familjär stämning i klubben.

Bästa minne från tiden i Påvelund: Hela Elitseriesvepet är fina minnen. Elitserien var väldigt rolig. Jag fick spela två dubbelmatcher vilket var otroligt kul. Det hade varit extra roligt att ha fått spela även på hemmaplan. Synd att vi inte kunde knipa slutspelsplatsen.

Vill du rekommendera någonting: Var tacksam för alla tips du får från människor som bryr sig om dig. Som verkligen bryr sig om dig. 

Av Linus Eriksson