Alexandra Viktorovitch gjorde i fjol succéartad debut i Påvelunds serielag. I december är hon återigen tilbaka i PTBK-dressen. Vi ville checka hur läget är läget är borta på Old Dominion University i Virginia och vad hennes tankar är inför serien i år.
Förra året gick Påvelund något överraskande som nykomlingar i serien till final i Elitserien. Med lite distans till det, vad känner du när du tänker tillbaka på förra årets serie?
Jag kan inte låta bli att tänka på hur kul Elitserien var som helhet. Inte nog med att det var bra stämning i laget, härliga träningar och lärorika matcher, det var också ett stort plus att det gick som det gick. Har verkligen superbra minnen från serien.
Vad tänker du att målet är i år?
Varför inte sätta ribban högre, tänker jag? Målet för i år får bli att ta hem hela kalaset. Givetvis har jag mina egna personliga mål för att kunna prestera, men det kommer även bidra till lagets bästa och förhoppningsvis kunna se till att ta oss så långt som vi bara kan.
Varför väljer du att spela för Påvelund i årets serie igen?
Som jag nämnde tidigare så hade jag otroligt kul med tjejerna i laget. Jag tror att elitserien är en jättebra möjlighet att få många lärorika matcher på kort tid och att få gå igenom det med denna grupp underbara tjejer som även är grymma på tennis är det stora plusset i kanten.
Du har en bakgrund i Tabergsdalens TK, precis som Klara Milicevic som i år gör debut för PTBK, liksom självklart Pontus som varit coach i Taberg. Mycket Taberg i årets lag?!
Så kan det gå ja… Vi älskar och stöttar Taberg hela bunten.
Förra året testades ett nytt format av Elitserien – vad tyckte du fungerade bra/mindre bra?
Jag tror att det nya formatet är smidigt om man ska ta in spelare som gärna vill ha effektivitet och smidighet, då det går snabbare och man kan ha en och samma bas genom hela elitserien utan att det blir för påkostat. Nackdelen är dock att det då och då blir lite för kort återhämtningstid mellan matcherna och om man ska behöva åka långt till en annan klubb så är det aningen påfrestande när man knappt hinner få in sin vilodag med stadig sömn och så vidare. I övrigt gillade jag absolut formatet och jag tycker att det var bra drag och grymt organiserat, speciellt i finaldagarna.
Hur har ditt år i övrigt varit skulle du säga?
Efter elitserien började jag spela heltid igen efter min skada och har återhämtat mig bra, vilket jag skulle kalla höjdpunkten. Man blir så tacksam när man klarar av hela matcher eller till och med tävlingar utan någon värre smärta. Det har gett mig möjligheten att spela en bra tredje säsong på college men även en ganska stadig grussäsong som slutade i en andraplats i Sommartouren.
Vad har du utvecklat som spelare det senaste året?
Utan att avslöja för mycket så har jag också coacherna här jobbat på olika formationer, mentala delar under matcher och små tekniska detaljer som hjälper mig efter skadan.
Du är kvar i USA, vad är det bästa med collegeupplevelsen?
De ständiga möjligheterna att kunna bättra sig. Det är så hjälpsamt att hela tiden ha en ny match att se fram emot och jobba på sina bitar däremellan. Laget är också den delen som är otroligt viktig och fördelaktig då det alltid finns någon bra tjej att träna med.
Vad är tanken efter college för dig?
Jag har detta året kvar, alltså hösten och en till säsong. Sedan kommer jag hem en sväng eftersom jag gör min Master i ökad takt och måste därför avsluta den i Sverige på distans av stipendium-relaterade skäl. Därefter får vi se… Jag har ju gått och blivit förlovad till en amerikan så alltför långt från USA kan jag inte hamna…