Linus Eriksson, som har varit på besök som tränare i PTBK i tre veckor och som annars driver en podd kallad Linus på Baslinjen, har intervjuat flera av våra tränare. Vi lägger ut Linus intervjuer med jämna mellanrum under våren och börjar här med Pontus Larsson, tennisens sportchef.
Tränarpresentation Pontus Larsson
Född: 1985
Roll i PTBK: Sportchef tennis (ansvarig tävlings- och vuxentennis)
Pontus Larsson började sin egen tenniskarriär i Dalsland och Åmåls Tennisklubb när han var åtta år. Vägen in i sporten var den klassiska med syskon spelade. Förutom tennis testades flertalet andra sporter på, men det var tennisen som var roligast.
I Åmål bodde Pontus kvar hela vägen fram till studenten. Tankar fanns att börja på Riksidrottsgymnasiet i Lidköping inför gymnasiestarten, men han kände sig inte helt mogen att flytta hemifrån redan då.
Hela vägen från första gången rankinglistan publicerades när han var 13 år tills att juniortiden var över låg han topp 10 i Sverige i sin ålder. Som bäst nådde han en fjärde plats och kan resultatmässigt stoltsera med en semifinal i singel i SM och en final i Mastersslutspelet.
Efter studenten var det dock dags att lämna Åmål. Flytten gick till Växjö där han kommit in på Coaching och Sport Managementprogrammet på Linnéuniversitet.
– Jag fortsatte spela tennis under alla mina år där och spelade bland annat Elitserien, men det var ingen satsning mot en internationell karriär, berättar Pontus.
Skulle du idag säga att du innan dess satsade mot att bli tennisproffs?
– Jag hade drömmen om att bli en internationell spelare hela vägen fram till gymnasiet. Då ungefär förstod jag vilken nivå man måste upp till.
Att arbeta med idrott var hela tiden givet, men Pontus var öppensinnad kring i vilken roll och inom vilket område. Det landade dock i att det blev tennistränarroll till slut.
– Jag hade tre riktigt fina år i Växjö när jag studerade och hade jobbat lite timmar i Växjö Tennissällskap, men när jag hade pluggat klart hade de inga lediga tjänster. Jag sökte runt till lite olika men landade i Söderhamn. Tänkte att det kunde vara bra att starta i en lite mindre klubb och sätta min egen prägel.
Har du någon koppling till Söderhamn eller varför blev det just där?
– Nej, ingen koppling alls, men jag blev helt otroligt väl omhändertagen när jag åkte upp för att besöka dem! Det fanns en del att göra i klubben vilket kändes spännande och jag fick en så extremt bra känsla när jag var på besök. Det blev också två fina år däruppe. Jag har än idag kvar kontakten med en del personer därifrån.
Pontus fick coacha alla typer av spelare i Söderhamn – allt från de yngsta i tennislekiset till vuxna motionärer. Att marknadsföra sporten och klubben var en del av hans arbetsuppgift så att åka runt på skolor och sätta upp nät på gympalektionerna blev han bra på.
– Dessutom fick jag där en introduktion till hur ekonomi- och styrelsearbetet i en mindre klubb fungerade.
Efter två år gick flyttlasset 2009 till Tabergsdalens TK där Pontus kom att stanna i tio år fram till årsskiftet 2018/2019.
– Jag är stolt över att ha tillhört en förening som står för mycket positivt inom föreningskulturen vilken jag tycker jag passar bra in i.
Efter tio år i Tabergsdalen kom du till Påvelund och sportchefsrollen här. Vad skulle du nu efter drygt fyra år i Påvelund säga är skillnaderna mellan föreningarna?
– Självklart storleken. Även om Taberg är stor för att vara en mindre klubb så är Påvelund så mycket större. Påvelund ligger också i en större stad och det ger en lite annan mentalitet. Pratar vi om storleken och generaliserar lite kan man säga att ju större föreningen är desto svårare blir det att skapa en familjär känsla, men här tycker jag Påvelund i mångt och mycket har lyckats bra med det vilket gjorde min övergång från Taberg till Påve lite enklare. Vi vill fortsätta på spåret vi är inne på nu: vara en stor klubb med en bra breddverksamhet och stor tennisskola ihop med vuxenverksamheten och bra tävlingsspelare. Framöver vill vi kunna erbjuda våra tävlingsspelare med högre ambition ett ännu vassare upplägg och en del av utvecklingen av klubben går givetvis hand i hand med önskan om en större anläggning så småningom.
Pontus vill bygga sitt ledarskap på glädjen han själv känner för sporten och sitt jobb och sprida det vidare till spelarna. Kanske kan han tänka sig att så småningom komplettera med ytterligare någon intressant kurs på universitet (2014 löste han ett år till och skrev en magisteruppsats på ämnet ”Privatägda akademier eller ideella folkrörelseföreningar – svensk tennis vid ett vägskäl?”
– Ledarskap kan man aldrig få för mycket av. Sen har jag fått en bra vidareutbildning här i klubben av bland annat Martin Stigh inom exempelvis budgetarbete och fakturering. Det gäller att konstant vara hungrig!
Bästa minne hittills från åren i Påvelund: När vi vann division 1-serierna med både dam- och herrlagen samma dag och kunde fira Elitserieavancemangen ihop. Extra kul var det att det hade varit en tydlig vision från styrelsen i klubben i flera år redan före jag kom till klubben och något som trycktes på när jag anställdes, att nå Elitserien.
Påvelunds största styrka: Allsidigheten i verksamheten och att det är en levande klubb. Det händer saker hela tiden: 07.00 på morgonen är det vuxentennis, öppna pass mitt på dagen, de minsta kommer efter lunch, tävlingsspelare senare på eftermiddagen och sen vuxna igen. Det händer saker hela tiden i alla delar av verksamheten!
Film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Forrest Gump – mentaliteten ”never give up”. Det är såklart en klassiker. Böcker läser jag rätt mycket och lyfter gärna fram Björnstad-trilogin av Fredrik Backman.
Hur har du förändrat ditt ledarskap de senaste åren: Man förändras som person i takt med att man får erfarenhet och blir äldre. Jag tror att jag blivit lite mindre naiv i vissa delar av mitt ledarskap och kanske även lite hårdare och tuffare…
Vad är det senaste du gjorde för första gången: Jag och en kompis var och klättrade i Karlstad. Jag är rätt höjdrädd så det var mindre trevligt, men jag tog mig upp.
Vad tror du på som du upplever att andra inte håller med dig om: Jag tror mycket på klubbmiljön och att klubbmiljön kan skapa elitspelare. Men det upplever jag att jag får mer och mer mothugg om från andra som påstår att privata aktörer måste in.
Egna förebilder: Calle Pihlblad inspirerade mig mycket med sitt engagemang i Växjö och jag får även nämna Carl-Axel Hageskog. Två riktigt bra förebilder om jag får säga det själv.
Fritidsintressen: Sport generellt. Kollar mycket idrott på tv. Läser även mycket böcker.