Tränarpresentation Gabriel Ulldahl
Född: 1988
Roll i PTBK: Sportchef badminton
För bara några veckor sedan vann Gabriel Ulldahl SM-silver, trots att han varken satsar eller tränar själv längre. I finalen spelade han jämt mot sin motståndare som ligger topp 60 i världen.
Är det du som fortfarande håller en så hög nivå eller är det svag nivå på elitspelarna i svensk badminton för tillfället?
– Jag får nog säga lite både och, svarar Ulldahl. Jag slog tre landslagsspelare, så en hyfsad nivå håller jag nog fortfarande.
När Ulldahl satsade på sin badminton var han uppe och nosade på topp 70 i världen, trots att han jobbade 60-70 % under tiden. Runt topp 50 i världen behöver man vara rankad för att få SOK-stöd.
– Vilket jag i och för sig blev erbjuden ändå, men då hade jag behövt flytta ner till Malmö vilket jag inte ville. Jag tror man behöver göra satsningar skräddarsydda efter varje individ och individualiserade. Se på Nils van der Poel – han körde sitt eget race.
Ulldahl är nu inne på sitt tredje år som sportchef för badmintonverksamheten i PTBK. Det är mer att göra än han trodde före han tog över rollen, men också roligt och inspirerande. En av utmaningarna är att locka fler att vilja börja spela badminton – en nyckel inte bara i Påvelund, utan för hela Sverige.
– Vi verkar i ett område där badmintonen inte är så stort än och i samma hus har vi tennisen och ligger vägg i vägg med handboll och fotboll som är stora sporter. Men badminton är inte den hetaste sporten i Sverige just nu, det får vi vara ödmjuka inför. VI producerar ganska bra spelare, likvärdigt med tennisen skulle jag säga – kanske till och med lite bättre – men medialt är vi en liten sport i jämförelse. Troligtvis behöver vi få fram ett ordentligt stjärnskott för att ändra på det. Tyvärr har vi nog generellt för dåliga tränare i Sverige för att producera spelare i världsklass.
Antalet spelare i träningsverksamheten i PTBK växer dock år för år, samtidigt som Gabriel vill att de som tränar ska ha chansen, och ta chansen, att träna och spela mer.
– Resultatmässigt satsar vi på att ta guld i lag-SM och vill hjälpa ungdomsspelarna till att ta medalj i ungdoms-SM.
Ulldahl introducerades till badmintonsporten när han följde med sin pappa till badmintonhallen i Vänersborg när Gabriel var åtta år. Som ung testade han på det mesta: hockey, fotboll, golf med mera och blev snabbt bra på så gott som allt. När det blev dags för TV-pucken föll han i sista uttagningsrundan och tänkte att ”nu ska jag köra på ordentligt och träna mycket hockey”, men istället blev det mer och mer badminton i den perioden, när han var 14-15 år.
– Jag valde sedan att flytta till badmintongymnasiet i Göteborg och började på Hvdfeldtska gymnasiet. Jag flyttade själv och var väl inte riktigt 100 % med i matchen med alla delar som en flytt innebär. I min värld var det ”hej hopp nu flyttar jag till Göteborg”.
Varför tror du att du till slut blev så bra på badminton?
– För jag är tävlingsinriktad i allt jag gör. Jag vill göra saker bättre än alla andra, även på träning. Det kan ha med uppväxten att göra – jag har två äldre bröder och vi spelade mycket landhockey hemma. Sen har jag alltid varit träningsvillig.
Hur förmedlar du det till de du tränar idag?
– Jag kan ge eleverna insikterna om att vissa egenskaper är bra att ha, men i grund och botten måste det komma från de själva.
Vad tror du saknades för att du skulle bli ännu bättre, kanske topp 50 som du sa var en milstolpe?
– Jag var bättre på träning än på tävling. Jag pratade en del med en mental coach, men kom inte i närheten av att spela lika bra på tävling som på träning. Dessutom hade jag behövt tävla mer. Jag tävlade för lite för att ta nästa steg.
Idag i din ledarroll, hur gör du om du har spelare i träning som kanske inte har samma ambitioner som du själv hade som spelare?
– Spelare som kommer 1-2 gånger i veckan för att ha skoj, det köper jag alla dagar i veckan, det är kul att de vill lira badminton som hobby. Men de som vill träna 4-5 gånger i veckan och tävla, då försöker jag ge dem exempel och få dem att alltid vilja kämpa och ha gett allt på varje träning, för det är alltid på träningen allt börjar. Men, jag sänker min ribba från hur jag själv var. Det tycker jag dock man kan se över lag i samhället – vi är allt för ofta för mesiga.
Ulldahl har i olika stora utsträckningar varit tränare i 15 år nu. Han aktar sig för att för ofta använda och ta sig själv som exempel även om det i många lägen kan vara en fördel att ha spelat på hög nivå själv.
Rollen i PTBK innebär att han får träna ett stort spann med spelare – allt från nybörjare till landslagsspelare. Till de yngre försöker han förmedla att det är lite jobbigt ibland och att det är okej – man kan springa tills man är trött och sen fortsätta lite till. När han tränar äldre går han mer in på detaljer i det taktiska eller tekniska spelet. När spelarna blivit tävlingsspelare ser han det som givet att kämparviljan är på plats.
– Ibland får man pusha dem att fortsätta kämpa, men jag vill inte lägga mig i för mycket där, då kan man bli en jobbig tränare om man skriker att de ska kämpa fast spelarna själva tycker att de redan gör det.
Sin styrka som coach ser han istället ligger i de taktiska kunskaperna. Så undrar ni över hur ni ska slå er kollega på nästa lunchpass i badmintonhallen – be Gabriel om råd med taktiken.
Bästa minne hittills från åren i Påvelund: Ett minne är när jag vann SM-guld under tiden jag var i PTBK och satsade själv. Det är i och för sig ett individuellt minne – idag är det såklart svinroligt när det går bra för klubbens spelare!
Påvelunds största styrka: Gabriel Ulldahl. Haha, nä, men att vi är två föreningar i en, det är stort och en nytta när vi kan dra nytta av varandra vilket jag tycker vi gör på ett bra sätt.
Film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Har fyra olika jag går runt på. De har gått i en loop de senaste tre åren – när de är slut lyssnar jag om dem. Relentless och Winning med Tim Grover och Can’t hurt me samt Never finished med David Goggins. Film har jag inte tid att titta på.
Vad försöker du bli bättre på? Inte så mycket just nu. Tycker jag förbättrar många saker under tidens gång – man lär sig alltid nya saker nästan hela tiden på jobbet.
Vad tror du på som du upplever att andra inte håller med dig om: Det får bli tävlingsbiten. Jag tror inte många förstår hur tufft det är att bli bra idag i en sport. Där behöver man sitta ned och förklara vissa delar – hur tufft det faktiskt är. Där tror jag man ibland kan uppfattas vara mot det dryga hållet och det är inte alltid man får med sig personer i de diskussionerna.
Vad är det senaste du lärde dig? Få upp Word på datorn…
Fritidsintressen: Har inga, men lyssnar lite ljudböcker, det är nice.
Av Linus Eriksson