Tränarpresentation: Martin Stigh
Född: 1974
Roll i PTBK: Klubbchef
Martin Stigh var som 18-åring rankad sexa i Sverige och stod i valet och kvalet om han skulle satsa som proffs eller flytta till USA för att spela collegetennis och samtidigt få en utbildning. Valet föll på USA och flytten gick till Northwestern University i Chicago. Där utbildade Martin sig till journalist under tiden som han fortsatte spela tennis.
– Jag hade en del knäproblem under min tid i USA, säger Martin. Det var lite synd, för jag hade svårt att träna regelbundet. Spelare som Simon Aspelin och Johan Landsberg åkte över till USA samtidigt som mig och vi var ganska jämna i singel när vi var 18 år, men jag hade faktiskt lite större meriter i dubbel än dem vid den tiden och de båda fick senare fina proffskarriärer i just dubbel.
Martin använde istället sin utbildning till att börja jobba som journalist efter avslutade studier Det gjorde han under några år före han började som regionansvarig på Göteborgs Tennisförbund – först på halvtid och senare på heltid. 2016 bytte han arbetsplats till Påvelund i rollen som klubbchef.
Vad har du haft för nytta av dina tidigare yrken som journalist och på regionen nu när du är i Påvelund?
– Att ha den journalistiska bakgrunden känner jag är nyttigt i mycket. Att kunna skriva, kommunicera och informera. Även om det är ett mail jag ska skriva till enskilda personer så är det bra att kunna göra det snabbt och enkelt.
Under mina år på regionen fick jag en förståelse för hur klubbar fungerar med styrelse, chefstränare, sportchefer med mera. Det gjorde det lite lättare när jag började i Påvelund. Hade jag kommit hit rakt ifrån företagslivet hade det nog varit svårare, jag tror det är en fördel att vara insatt i hur föreningslivet fungerar.
I början när Martin tillträdde var det mycket fokus på ekonomin som var svag i klubben då. Det blev fler frågor kring ekonomi än Martin trodde det skulle vara, men de senaste 2-3 åren har ekonomin istället varit god vilket gjort de frågorna färre.
– Det var även mycket personalfrågor i början då rollerna för klubbens anställda var lite luddiga. Sen har det varit en del anläggningsfrågor. På grund av ekonomin var anläggningen eftersatt under mina första år, det regnade till exempel in på håll och kanter. Men de senaste åren har det varit mer fokus på det sportsliga även om det varit, och fortsatt är, viktigt att det är Gabriel Ulldahl och Pontus Larsson som är tränarnas chefer och som också har bättre koll på klubbens spelare än vad jag har.
Närmaste åren hoppas Martin att en utbyggnad av anläggningen ska komma igång, då det finns ett stort behov av det. Kön är lång med folk som vill både börja spela och med de som vill spela mer.
En av höjdpunkterna från de första snart sju åren i klubben har varit att klubbens representationslag varit uppe i Elitserien, både inom badminton och tennis. Martin säger att när han började var känslan att Påvelund var lite mer av en breddklubb medan nu känns det mer som en tävlingsklubb samtidigt som man har kvar bredden och dam- respektive herrsektioner, vilket han anser är viktigt.
– Det är viktigt att alla delar finns, inte minst för att det blir lättare att engagera folk ideellt då.
Något mer du är nöjd med från din tid hittills som klubbchef?
– Jag är nöjd med att vi har ordning och reda på ekonomin, att anläggningen har renoverats upp och från mina medarbetarsamtal samt efter att ha läst intervjuerna du gjort hittills känns det som att personalen trivs på jobbet och tillsammans. Alla behöver inte vara lika, det är ibland bra att vi har olika styrka och personligheter, men samarbetet känns som det fungerar bra sinsemellan.
Före du började i PTBK hade du onekligen mycket tenniskunskap men kanske inte lika mycket erfarenhet från badminton. Hur har det varit att sätta sig in i den sporten?
– I tennis kan jag ställa mig som tränare på banan, det kan jag inte i badminton, men det är inte min uppgift heller. Sen tycker jag att jag har lärt mig badmintonförbundet och hur klubbar fungerar, det är ganska likt tennisen. Men Gabriel är ansvarig för badmintondelen och vi bollar kanske inte så mycket tankar om forehand och backhand utan mer ifall han har idéer han vill genomföra och hur vi kan sätta de i verket.
Vad har du för mål och ambitioner med klubben framöver?
– Det är såklart en utbyggnad av hallen. Sportsligt vill vi fortsätta ha starka representationslag där ett av målen är att någon del i klubben inom kort ska vinna ett SM-guld.
Fritidsintressen: Spela tennis själv. Sen handlar såklart mycket om barnens aktiviteter. Genom åren har jag varit med dem mycket på träningar som ideell fotbollsledare och sett på matcher, det är alltid kul.
Förebilder: Michael Jordan och Roger Federer. Jordan var otroligt stor när jag var i Chicago på 1990-talet. Såg honom tyvärr aldrig live men var på 2-3 Bulls-matcher när han hade uppehåll och spelade baseboll. Federer för hans spelstil.
På vilket sätt har du utvecklat ditt ledarskap de senaste åren: Jag vet inte om det går in under ledarskap, men jag försöker sätta lite mer deadlines och har försökt bli tydligare med när saker ska vara klara.
En film eller bok du hämtat inspiration ifrån: ”The last dance” om Jordan på Netflix var kul. Vet inte om den går in under ”inspiration”, men den var bra i alla fall då jag kände igen mycket från min tid i Chicago.
Påvelunds största styrka: Det enkla svaret är nog att vi är två föreningar i en, med både tennis och badminton under samma tak. Plus en bra personalstab, styrelse och många trevliga medlemmar.
Bästa minne från åren i PTBK: Hade du frågat mig i slutet av året hoppas jag att jag hade kunnat säga vårt 40-årsfirande. Nu får det bli när vi fick upp alla våra tre representationslag till Elitserien.
Av Linus Eriksson