Tränarpresentation: Tino Kirst
Född: 1970
Roll i PTBK: Ansvarig tränare tävlingsspelarna
Tino Kirst var först friidrottare och mer specifikt medeldistanslöpare när han var barn. Han växte upp i Tyskland under forna DDR i ett system som var väldigt annorlunda mot dagens han arbetar i idag.
Fram till Tino var 13 år höll han på med friidrott, sedan blev det handboll och därefter tennis. Hans intresse för idrott i allmänhet var stort och hjärtat klappade lite extra för fysträning. Så han tog beslutet att studera till idrottslärare efter att muren fallit och började samtidigt jobba som tennistränare. Då var han runt 22 år. Tino började på en renodlad tennisakademi, Niki Pilic Tennis Academy i München. Under åren på akademin tränade han bland annat Novak Djokovic och Ernests Gulbis där under perioder. Tino arbetade mestadels med fysträningen på akademin.
– Novak var där mellan 13-15 års ålder, berättar Tino. Man kan aldrig säga att någon garanterat ska bli bra, men han var väldigt fokuserad på träningarna och målmedveten. Men att han skulle få en sådan karriär som han fått, det var otänkbart. Självklart är jag lite stolt över att jag fick vara en liten pusselbit på vägen till den ofattbara karriär han sedan fått.
Det blev TRE år på Niki Pilic Academy. Pilic var känd och ett jättestort namn i Tyskland, men ekonomin var inte hans starka sida så akademin gick i konkurs två gånger om.
– Då var jag sugen på en förändring, så jag jobbade både som tennistränare och som egenföretagare med ”outdoor fitness” i elva år i München och förespråkade funktionell träning. Det gick bra, vi hade som bäst 15 tränare i vårt team, men jag hade samtidigt ett sug efter att testa på att leva och bo i Norden för den lite kyligare temperaturen passar mig bra. Dessutom ville jag göra något nytt, lära mig ett nytt språk och lära känna nya mentaliteter.
I Sverige har Tino levt sedan 2015 även om han under ett antal år arbetade på andra sidan gränsen, i Norge. Beslutet att flytta till Sverige är han nöjd med.
– Jag är väldigt nöjd med beslutet, men självklart finns det saker i Sverige som jag har lite svårt för, så som ”jantelagen”, att folk generellt är väldigt rädda för kritik och att personer är lite distanserade till varandra socialt.
Hur hittade du till Påvelunds TBK?
– Jag var faktiskt först inne på handbollsklubben mitt emot och frågade om de sökte tränare, men sedan fick jag kontakt med Pontus och pratade även med Jonas och fick en känsla för att vi hade samma idéer, målsättningar och träningsfilosofi. Vi kom snabbt överens allihop och jag tycker vi har jobbat efter samma röda tråd sedan dess, vilket är i 2,5 år nu.
I Påvelund har Tino ansvar för tävlingsspelarna och fysträningen och trivs utmärkt med det.
– Jag började ju tidigt med friidrott och passionen för sport har kvarstått sen dess. Nu har jag lång erfarenhet av tennis, men är i framtiden öppen för annat också. Jag är 52 år nu och vet inte hur länge kroppen jobbar. Kanske det vore kul att testa något annat också. Att jobba med huskies (en speciell hundras) har till exempel alltid lockat mig.
Vilken är Påvelunds största styrka som klubb?
– Tränarteamet och att vi sinsemellan kan diskutera allt. Vi sätter alla utvecklingen först oavsett nivå, är öppna för förslag och kan diskutera allt utan att någon blir arg eller tar det personligt.
Bästa minne från tiden i Påvelund: Elitserien var fantastisk i fjol. Otroligt engagemang från alla inblandade – inte bara från spelarna på banorna.
Förebild: Det finns såklart idoler, men förebilder…jag fick träna och samarbeta med några rullstolsburna och det var häftigt och imponerande att se och höra hur de hanterar livet. Det ger ett perspektiv på vilka små problem man själv har.
Film eller bok jag hämtat inspiration ifrån: De två senaste böckerna jag köpt är ”Större än mig” av Aksel Lund Svindal och ”Livet gav mig en andra chans” av Aron Anderson. Jag hoppas vara klar med de böckerna inom fem år. Jag har lite svårt att läsa utan att somna…
Fritidsintressen: Musik är ett jättestort intresse. Jag har tusentals musikfiler jag redigerar och håller på med. Jag börjar och avslutar varje dag med musik. Som ungdom jobbade jag på lite fester och så som DJ. Fotografi är också ett intresse jag har och fotar gärna ute i naturen.
Av Linus Eriksson