Trots att det är lite drygt tre månader till årets Elitserie i tennis sätter igång drar vi redan nu igång uppladdningen här i PTBK. Först – ett samtal till Måns Dahlberg på plats i Virginia för att höra läget med honom.

Av: Linus Eriksson

Vi fångar Måns precis på morgonkvisten. Klockan må vara lunch i Sverige, men Måns har precis stigit upp med sin sex timmars tidsskillnad bakåt.

2-3 dagar i veckan börjar träningen 07.30 på morgonen med ett lite längre tennispass följt av fys.

Det är så mycket regler att följa här borta, säger Måns. Nu får tränarna stå 20 timmar på banan i veckan, men under hösten fick de bara jobba 8 timmar på banan. Så träningsupplägget ser väldigt olika ut beroende på när på året vi är.

Måns kom till University of Virginia i januari och trivs som fisken i vattnet. Laget är bra, tränarna är bra, skolan är bra, alla är ”schyssta och sköna”. Allt har blivit som han tänkt sig och hoppades på. Kanske, säger han, är han lite förvånad över hur mycket man tränar och hur seriöst det är.

Jag trodde kanske inte det skulle vara så seriösa och intensiva träningar som det varit…men det är bra!

Är du nöjd med valet av skola i efterhand?

Det är galet, men jag kunde inte gjort ett bättre val. Även akademiskt funkar allting. Det är en relativt stor skola och mycket som händer. Det har varit extremt kul att träffa alla nya människor.

Någon nedåtsida?

Kanske att det är lite stressigt med både skola och tennis – det är inte lätt att hitta veckor att resa och spela ITF eftersom de är ganska strikta med skolan. Annars finns inte många nackdelar.

Måns första halvår i USA slutade med stor succé. Laget gick hela vägen och blev NCAA Champions, det vill säga vann det stora slutspelet för lag. Totalt slutade säsongen med 16-5 i matchstatistik i singel för Måns, 3-2 i dubbel och i slutspelet på singelplats 6 vann han alla sina 4 matcher.

Det var väldigt roliga matcher, framförallt mot slutet. I början av säsongen försökte jag mest få koll på alla regler och hur allt funkade med domare, linjedomare, vilka bollar man skulle klaga på, när man skulle skrika och så vidare. Men när vi kom in i de lite viktigare matcherna i april/maj kände jag mig redo.

Nu var du med om kanske det största man kan uppleva i lagsammanhang på College redan första terminen. Går det att ladda om?

Jadå. Det är nya spelare som kommer in i laget som inte varit med om det tidigare och vi alla är extremt taggade på att få uppleva det igen. Vi har 4-5 nya spelare som kommer in. Troligtvis kommer jag och 3 till kämpa om platserna 4-6 i laget.

I december byter Måns lag och drar på sig Påvelundströjan igen. En bit kvar till dess, men hur går tankarna kring det?

Som inför varje år ska det bli skitskoj! Vi har ett bra och roligt lag i år, bland annat med fler spelare än mig härifrån Virginia. Så kan vi hålla laget skadefritt ser jag inget annat än medaljplats och guld som målsättning. Vi har ett tillräckligt bra lag för det.

Tidigare år säger Måns att han bidragit med kvalitet i de högre positionerna i laget och varit den lite lugnare och mer sansade killen. Efter det senaste året i USA säger han att han har lärt sig mycket.

I Sverige gick jag onlineskola och tränade hela dagarna – nu går jag till skolan, snackar med lärarna, socialiserar mig med klasskamrater, sponsorer med mera. Man måste ta för sig mer och det har jag utvecklats som person utav.

Vilket innebär att han i årets elitserie hoppas kunna bidra på fler sätt till laget.

I år är mitt mål att komma hem från USA i så bra form som möjligt och bidra med gott snack både före, under och efter matcherna. Plus en stabil seger!