J-SM och Åkes Äkta Hönekaka Cup har avgjorts på GLTK mellan 5-16 april. PTBK hade hela 38 st deltagare vilket är glädjande. PTBK:s tränare har varit på plats under stora delar av turneringen och matchövervakat samt haft inbollningar inför matcherna.  

I J-SM tävlingen så gjorde Lukas Jonsson en strålande insats genom att kvala in i PS 16 och sedan vinna 4 matcher i huvudtävlingen innan det blev förlust i semifinalen. För Nellie Taraba Wallberg som börjar representera PTBK i maj så blev det brons i FS 16 och guld i FD 16. I FD 18 blev det brons för Anastasia Pettersson.

I Åkes Äkta Hönekaka Cup så avancerade Mimmie Büchler hela vägen till final i FS 12 A där det efter en fin match blev förlust mot Emina Honic från Fair Play TK. Mimmie vann dessutom tillsammans med klubbkompisen Tuva Taari FD 12 efter en rafflande final. Tjejerna har nu vunnit både Salk Open och Åkes Äkta. Todd Wennergren blev också vinnare i PD 10 tillsammans med Carl Bagger från Ystad TK.

Många andra PTBK:are gjorde fina insatser i tävlingarna. Bra jobbat alla PTBK-deltagare!

Tränarpresentation: Alva Pyk

Född: 2003

Roll i PTBK: Badmintontränare och receptionen

För snart ett år sen tog Alva studenten och har sedan dess jobbat heltid i PTBK, klubben hon började spela badminton i när hon var 11 år. Då började hon en gång i veckan innan mängden successivt ökades samtidigt som hon även var aktiv i bland annat friidrott och karate.

– Jag fick bra kompisar i PTBK samtidigt som vi hade bra tränare i Asger och Gabriel.

Under tonåren började hon själv hoppa in som tränare då och då.

– I början var det läskigt och jag tog inte så mycket plats eftersom jag är lite blyg av mig, men jag tror tränarrollen har hjälpt mig att bli lite tuffare och ta lite mer plats i olika sammanhang även utanför badmintonhallen.

Som tränare själv idag försöker Alva vara glad och peppande men ändå lite bestämt.

I sin heltidstjänst idag har Alva 15 timmar i veckan i receptionen medan resten av tiden har badmintonfokus.

– Det är svinkul att jobba med Gabriel! Han är en stark person med en stark personlighet och stark vilja men har blivit lite lugnare med åren, haha. Han har i alla fall lärt mig att tro mer på själv och öka min pondus. Däremot märker jag att det som ung tjej är lite svårare att få folk att lyssna. Om jag ryter till tar inte alla det lika seriöst som om Gabriel gör det. Det är ett mansdominerat yrke med få kvinnliga tränare, vilket säkert beror på att fler killar tränar badminton och då blir det naturligt att fler väljer att stanna kvar och jobba med det.

Alva själv vet att hon kommer vilja plugga vidare så småningom, men har inte bestämt sig för till vad. Kanske veterinär, kanske lärare, kanske till ingenjör eller inom sjukvården.

– Båda mina föräldrar är ingenjörer, men det känns egentligen skittråkigt. Det enda jag vet är att jag inte vill sitta på ett kontor framför en dator hela dagarna.

Den största utmaningen badmintonklubben står inför är att få fler att börja spela just badminton. Vill man börja spela finns det lediga platser direkt att få, vilket skiljer sig lite åt från tennisen. Ett utökat samarbete mellan tennis- och badmintondelen tror Alva skulle kunna vara positivt för alla i klubben.

– Jag tror vi skulle kunna göra lite fler saker tillsammans.

Bästa minne hittills från åren i Påvelund: Det finns många. När jag var ung gjorde vi roliga tränings- och tävlingsresor till Danmark. Det har även varit roligt när det varit KM och alla aktiviteter vi gjort utanför hallen, som att bowla eller spela volleyboll. Vid påsk var tävlingsgruppen till Laserdome – det var roligt.

Påvelunds största styrka: Det är trevliga människor här med en bra sammanhållning och jag tror det är en styrka vi är både tennis och badminton i klubben, även om vi kan samarbeta mer än vi gör idag.

En film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Jag läste en bok för ett tag sen, ”Britt-Marie var här” av Fredrik Backman. Den var rolig.

Fritidsintressen: Har en hund, en brukshund, som jag är ute och tränar en hel del.

Vad tror du på som du upplever att andra inte håller med om? Politik. Jag röstade för första gången senast och det var inte många i min krets som röstade på samma. I övrigt tycker jag fotboll är dötrist, vilket kanske inte alla andra håller med om.

Vad är det senaste du gjorde för första gången? För två år sedan tog jag körkort, men var det verkligen det senaste jag gjorde för första gången? Jag tog studenten för snart ett år sen – det var första och bör vara enda gången jag gjorde det.

Av Linus Eriksson

PTBK har just nu tre spelare på olika universitet i USA som spelar collegetennis. Dessa är Frida Alsterhem, Måns Dahlberg och Anton Hedlund. Alexandra Viktorovitch representerade PTBK i elitserien i höstas men representerar nu sin moderförening Tabergsdalen under våren/sommaren. Förhoppningsvis är dock Alexandra med i vårt elitserielag till hösten igen. Till hösten är två andra PTBK:are på väg över till USA, nämligen Ola Palmertz och Filip Robles.

Nedan är en liten rapport från Frida, Måns och Anton.

Skolans namn:
Frida: Palm Beach Atlantic University, Florida
Måns: University of Virginia, Virginia
Anton: Allegheny College, Pennsylvania

Hur många terminer på skolan:
Frida: Jag avslutar min 6:e termin och tredje år i Maj.
Måns: Började nu i januari 2023, planerar att gå ut till sommaren 2026.
Anton: 4:e terminen.

Hur trivs du allmänt:
Frida: Jag trivs väldigt bra, allt är helt otroligt. Det är en verkligen en upplevelse för livet. Skolan, tennisen, kompisar för livet, får träffa massa intressanta personer inom ledarskap, politik och sport, jobbar i Ekonomiskolan som kontorsassistent till lärare och rektorer, är ambassadör för skolan, West Palm Beach där skolan ligger är en väldigt fin stad med mycket att göra och ligger vid havet och en timme från Miami. Man kan säga att jag lever som i en dröm.
Måns: Trivs jättebra. Både i skolan/plugget och även i tennislaget.
Anton: Trivs bra, gillar kombinationen mellan studier och tennis.

Hur har det gått i tennisen för laget denna termin:
Frida: Vi är i en väldigt tuff conference (Sunshine State) så conference matcherna har inte gått så bra, vi har dock två matcher kvar och vi behöver vinna en till match för att gå till Conference tournament så vi har fortfarande chans att ta oss dit!
Måns: Har gått relativt bra, startade lite halv dåligt, förlorade 4 matcher första under januari/februari (dock endast mot top-5 lag). Men nu har vi vunnit våra 9 senaste matcher i vår conference.
Anton: Lagmässigt har tennisen denna terminen varit bra, kom hem från spring break precis och nu fokuserar vi på conferencematcher, där vi har chans att gå långt.

Hur har det gått i tennisen för dig denna termin:
Frida: Jag har spelat bra och utvecklats mycket. Jag kom in med en fotskada från 2022 som nu är borta och jag kör på för fullt. Jag började även spela dubbel med en svensk tjej i laget detta året och vi har spelat väldigt bra ihop.
Måns: Jag själv började lite segt, men kommit in i det mer och mer. Börjar spela bra, och vänja mig att spela med en backhand igen.
Anton: Personligen går det bra, utvecklats i singel men framförallt dubbel.

Vilket huvudämne har du i skolan:
Frida: Business Management med koncentration i Franchising.
Måns: Har inte valt huvudämne än, men tar i stunden kurser för att komma in i McIntire school of commerce här på universitetet, där jag då vill ha commerce/business som major.
Anton: Pluggar Ekonomi och programmering.

Vad saknar du med Sverige:
Frida: Jag saknar min familj mycket och kompisarna. Jag saknar även årstiderna då det är varmt här och en super varm Augusti och September. Den svenska maten saknar jag också.
Måns: Saknar familj och vänner såklart, sedan även maten som jag tycker är mycket bättre än i USA.
Anton: Saknar familjen och kompisarna.

Vad saknar du med PTBK:
Frida: Jag saknar alla människor på Påvelund och hela atmosfären att vara där och spela. Jag ser alltid fram emot att åka till PTBK, jag känner mig hemma där.
Måns: Miljön där alla är lite mer chill och inte lika stressade skulle jag säga. Amerikaner kan vara rätt intensiva och kan bli jobbigt ibland när även de minsta sakerna eller misstagen ibland behandlas som jordens undergång.
Anton: Fokuset på det tekniska, här i USA är det mest fokus på match och matchsituationer.

Ungefär vilket datum kommer du hem till Sverige:
Frida: Jag kommer hem 3:e Maj.
Måns: Antingen i slutet av Maj eller mitten av Juni. Beror lite på om jag ska ta en extra kurs över sommaren, och om jag kan ta den online eller om jag måste stanna någon vecka extra för det. Men våra sista matcher är iallafall 21:a Maj tror jag.
Anton: I mitten på Maj.

Ska du vara med i A-laget i uteserien i PTBK i maj/juni:
Frida: Ja jag ska vara med! Jag ser mycket fram emot att spela med Påvelund igen i maj, alltid höjdpunkterna på året.
Måns: Beror på som sagt om jag är hemma eller inte, inte planerat sommaren så detaljerat än. Men är jag hemma kan jag absolut spela match för PTBK:)
Anton: Ska spela uteserien när jag kommer hem.

Tränarpresentation: Rut Wingstrand

Född: 2002

Roll i PTBK: Tennistränare och receptionen

Rut Wingstrand började spela tennis när hon var mellan 4 och 5 år.

– Jag började i tennislekisen här i PTBK. Samma tennislekis som vi har fortfarande för de små barnen, säger Rut.

Rut gick på Påvelundsskolan så närheten till tennisen var avgörande för att börja spela, ihop med att de flesta av hennes kompisar gjorde det. Men det var inte bara tennis hon utövade, utan hon testade på lite olika idrotter före det blev simning och tennis hon föll för, där det till slut blev mest fokus på tennisen.

Att tävla har dock aldrig riktigt varit hennes ”grej”.

– Jag slutade tävla när jag var runt 11-12 år.. Ärligt talat så satsade jag aldrig jättemycket även om jag alltid tyckt det varit roligt med tennis och fortsatt spela.

Varför föll inte tävlandet dig i smaken?

– Jag har funderat en del på det där och jag tror det var när jag började möta äldre personer som jag tyckte det  blev jobbigt att förlora. Men idag är jag tävlingsinriktad och tycker det är roligt att tävla. Fråga bara mina vänner, haha.

 I Påvelunds andralag spelar Rut regelbundet damlagsmatcher och tycker det är skoj med lagspel.

Som tränare är Ruts uppdrag att jobba med tennisskolan ihop med Jonas och Kristoffer, men hon har även hand om en del vuxenkurser, tävlingsgrupper, administration och står dessutom i receptionen.

– Det är en väldigt blandad tjänst vilket jag tycker är skoj!

Rut har jobbat i Påvelund sedan studenten 2021 och säger sig trivas kanon!

– Det är roligt att lära ut tennis, men jag tror en stor anledning till att jag trivs så bra har mycket med kollegorna att göra. Alla känner alla och vi har väldigt roligt ihop. Dessutom känns det som jag kommer bra överens med barnen jag tränar och med föräldrarna.

Men…

– Jag går fortfarande i tankarna ifall jag ska plugga och utbilda mig vidare. I så fall inom medicin. Vi får se, tennis är trots allt också väldigt kul!

Bästa minne hittills från åren i Påvelund: Alla läger man varit på!

Påvelunds största styrka: Gemenskapen. Om du ska fråga om en svaghet får det bli att vi behöver fler banor.

Film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Nja…blivit inspirerad vet jag inte. Men jag kan rekommendera ”Där kräftorna sjunger” som bok. Den är bättre än filmen. Om jag ska rekommendera en film så får det i så fall bli en serie istället – Game of thrones.

Vad gör du om tio år? Är läkare. Eller jobbar inom tennisen!

Fritidsintressen: Spelar tennis. Eller är med kompisar. Reser lite då och då – var i Barcelona i vintras till exempel. 

Av Linus Eriksson

Tränarpresentation Gabriel Ulldahl

Född: 1988

Roll i PTBK: Sportchef badminton

För bara några veckor sedan vann Gabriel Ulldahl SM-silver, trots att han varken satsar eller tränar själv längre. I finalen spelade han jämt mot sin motståndare som ligger topp 60 i världen.

Är det du som fortfarande håller en så hög nivå eller är det svag nivå på elitspelarna i svensk badminton för tillfället?

– Jag får nog säga lite både och, svarar Ulldahl. Jag slog tre landslagsspelare, så en hyfsad nivå håller jag nog fortfarande.

När Ulldahl satsade på sin badminton var han uppe och nosade på topp 70 i världen, trots att han jobbade 60-70 % under tiden. Runt topp 50 i världen behöver man vara rankad för att få SOK-stöd.

– Vilket jag i och för sig blev erbjuden ändå, men då hade jag behövt flytta ner till Malmö vilket jag inte ville. Jag tror man behöver göra satsningar skräddarsydda efter varje individ och individualiserade. Se på Nils van der Poel – han körde sitt eget race.

Ulldahl är nu inne på sitt tredje år som sportchef för badmintonverksamheten i PTBK. Det är mer att göra än han trodde före han tog över rollen, men också roligt och inspirerande. En av utmaningarna är att locka fler att vilja börja spela badminton – en nyckel inte bara i Påvelund, utan för hela Sverige.

– Vi verkar i ett område där badmintonen inte är så stort än och i samma hus har vi tennisen och ligger vägg i vägg med handboll och fotboll som är stora sporter. Men badminton är inte den hetaste sporten i Sverige just nu, det får vi vara ödmjuka inför. VI producerar ganska bra spelare, likvärdigt med tennisen skulle jag säga – kanske till och med lite bättre – men medialt är vi en liten sport i jämförelse. Troligtvis behöver vi få fram ett ordentligt stjärnskott för att ändra på det. Tyvärr har vi nog generellt för dåliga tränare i Sverige för att producera spelare i världsklass.

Antalet spelare i träningsverksamheten i PTBK växer dock år för år, samtidigt som Gabriel vill att de som tränar ska ha chansen, och ta chansen, att träna och spela mer.

– Resultatmässigt satsar vi på att ta guld i lag-SM och vill hjälpa ungdomsspelarna till att ta medalj i ungdoms-SM.

Ulldahl introducerades till badmintonsporten när han följde med sin pappa till badmintonhallen i Vänersborg när Gabriel var åtta år. Som ung testade han på det mesta: hockey, fotboll, golf med mera och blev snabbt bra på så gott som allt. När det blev dags för TV-pucken föll han i sista uttagningsrundan och tänkte att ”nu ska jag köra på ordentligt och träna mycket hockey”, men istället blev det mer och mer badminton i den perioden, när han var 14-15 år.

– Jag valde sedan att flytta till badmintongymnasiet i Göteborg och började på Hvdfeldtska gymnasiet. Jag flyttade själv och var väl inte riktigt 100 % med i matchen med alla delar som en flytt innebär. I min värld var det ”hej hopp nu flyttar jag till Göteborg”.

Varför tror du att du till slut blev så bra på badminton?

– För jag är tävlingsinriktad i allt jag gör. Jag vill göra saker bättre än alla andra, även på träning. Det kan ha med uppväxten att göra – jag har två äldre bröder och vi spelade mycket landhockey hemma. Sen har jag alltid varit träningsvillig.

Hur förmedlar du det till de du tränar idag?

– Jag kan ge eleverna insikterna om att vissa egenskaper är bra att ha, men i grund och botten måste det komma från de själva.

Vad tror du saknades för att du skulle bli ännu bättre, kanske topp 50 som du sa var en milstolpe?

– Jag var bättre på träning än på tävling. Jag pratade en del med en mental coach, men kom inte i närheten av att spela lika bra på tävling som på träning. Dessutom hade jag behövt tävla mer. Jag tävlade för lite för att ta nästa steg.

Idag i din ledarroll, hur gör du om du har spelare i träning som kanske inte har samma ambitioner som du själv hade som spelare?

– Spelare som kommer 1-2 gånger i veckan för att ha skoj, det köper jag alla dagar i veckan, det är kul att de vill lira badminton som hobby. Men de som vill träna 4-5 gånger i veckan och tävla, då försöker jag ge dem exempel och få dem att alltid vilja kämpa och ha gett allt på varje träning, för det är alltid på träningen allt börjar. Men, jag sänker min ribba från hur jag själv var. Det tycker jag dock man kan se över lag i samhället – vi är allt för ofta för mesiga.

Ulldahl har i olika stora utsträckningar varit tränare i 15 år nu. Han aktar sig för att för ofta använda och ta sig själv som exempel även om det i många lägen kan vara en fördel att ha spelat på hög nivå själv.

Rollen i PTBK innebär att han får träna ett stort spann med spelare – allt från nybörjare till landslagsspelare. Till de yngre försöker han förmedla att det är lite jobbigt ibland och att det är okej – man kan springa tills man är trött och sen fortsätta lite till. När han tränar äldre går han mer in på detaljer i det taktiska eller tekniska spelet. När spelarna blivit tävlingsspelare ser han det som givet att kämparviljan är på plats.

– Ibland får man pusha dem att fortsätta kämpa, men jag vill inte lägga mig i för mycket där, då kan man bli en jobbig tränare om man skriker att de ska kämpa fast spelarna själva tycker att de redan gör det.

Sin styrka som coach ser han istället ligger i de taktiska kunskaperna. Så undrar ni över hur ni ska slå er kollega på nästa lunchpass i badmintonhallen – be Gabriel om råd med taktiken.

Bästa minne hittills från åren i Påvelund: Ett minne är när jag vann SM-guld under tiden jag var i PTBK och satsade själv. Det är i och för sig ett individuellt minne – idag är det såklart svinroligt när det går bra för klubbens spelare!

Påvelunds största styrka: Gabriel Ulldahl. Haha, nä, men att vi är två föreningar i en, det är stort och en nytta när vi kan dra nytta av varandra vilket jag tycker vi gör på ett bra sätt.

Film eller bok du hämtat inspiration ifrån: Har fyra olika jag går runt på. De har gått i en loop de senaste tre åren – när de är slut lyssnar jag om dem. Relentless och Winning med Tim Grover och Can’t hurt me samt Never finished med David Goggins.  Film har jag inte tid att titta på.

Vad försöker du bli bättre på? Inte så mycket just nu. Tycker jag förbättrar många saker under tidens gång – man lär sig alltid nya saker nästan hela tiden på jobbet.

Vad tror du på som du upplever att andra inte håller med dig om: Det får bli tävlingsbiten. Jag tror inte många förstår hur tufft det är att bli bra idag i en sport. Där behöver man sitta ned och förklara vissa delar – hur tufft det faktiskt är. Där tror jag man ibland kan uppfattas vara mot det dryga hållet och det är inte alltid man får med sig personer i de diskussionerna.

Vad är det senaste du lärde dig? Få upp Word på datorn…

Fritidsintressen: Har inga, men lyssnar lite ljudböcker, det är nice.

Av Linus Eriksson